Revolutionary Road av Richard Yates

[Arwen]

Arwen
Postat: mån mar 30, 2009

Den bok som fick flest röster och som vi kommer att cirkla om i april är "Revolutionary Road" av Richard Yates. Boken skrevs redan 1960 men har under senare år återupptäckts, och är nu aktuell som biofilm med Kate Winslet och Leonardo DiCaprio i huvudrollerna.

Här kan ni läsa mer om "Revolutionary Road":
http://dagensbok.com/2009/01/31/richard ... nary-road/
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur ... 124059.svd
http://www.revolutionaryroadfilmen.se

Ni är välkomna att lämna kommentarer, reflektioner, åsikter osv. om boken i den här tråden.

--------------------------------------------------------------------------------

Kristina P.
Postat: ons apr 08, 2009 10:42 am Rubrik:

Jag tänkte bara säga att jag ska börja läsa boken i helgen (ska läsa klart Så länge vi båda andas av Stephenie Meyer först), men filmen Revolutionary Road såg jag för en vecka ungefär, och efter att ha sett filmen tycker jag att det ska bli spännande att läsa boken med. Har någon annan sett filmen, eller börjat läsa boken än?

--------------------------------------------------------------------------------

Baboo
Postat: ons apr 08, 2009

Jag har läst färdigt boken idag men känner att den måste få tid att sjunka in innan jag kan säga något om den. Men jag vet redan nu att jag absolut vill se filmen.

--------------------------------------------------------------------------------

Jossansten
Postat: tor apr 09, 2009

Jag läste ut boken i förra veckan och håller med Baboo om att det var bra att låta den sjunka in lite först. Den satte sig ordentligt, en stark skildring. Jag förundrades över vilket temperament Frank och April hade, vad lite som krävdes för att de skulle tända till. Jag tycker inte att Aprils situation framgår helt - vilket väl har mycket att göra med att Frank är den berättarrösten följer, men i passager följer man ju även andra som Shep och Mrs. Givings. Men jag tror att det hade varit lättare att förstå April om man fått större insikt i hennes depression - vilket kanske i sig varit jobbigare att läsa.

Jag gillar verkligen karaktärerna i boken, Yates har fått dem alla att bli levande, både karikatyrer och verkliga. Jag gillar även smådetaljerna han får med hela tiden, det gör att världen han beskriver blommar ut, t.ex. när April lindar upp en tråd runt dotterns finger när hon pratar med henne - det hade inte behövt vara med men ger en större bild åt sammanhanget.

Jag har sett filmen och måste säga att det är en väldigt trogen filmatisering! Oerhört trogen boken i detaljer, dialoger och miljöer. Jag tror inte att jag direkt saknade någon viktig/givande del i boken och jag kände igen de flesta repliker. Bra spelat av både Di Caprio och Winslet i scener där de bråkar (och i andra scener). Sammanlagt en historia som sätter sig. Mycket tänkvärd historia.

--------------------------------------------------------------------------------

Kristina P.
Postat: lör apr 11, 2009

Nu har jag både sett filmen och läst boken, och jag håller med Jossansten om att både DiCaprio och Winslet spelar väldigt bra i filmen, och jag håller också med om att den verkligen speglar boken - den förtydligar det man läser på något sätt.

Revolutionary Road är en väldigt stark roman tycker jag. Människans strävan efter någonting bättre, eller efter att hitta sig själv och sin plats i livet. Den är också ganska gripande för hur livet kan bli när två människor, som lever tillsammans, försöker förverkliga sig själva, sina barn och sina liv och nå "The American Dream" - att alla amerikaner skall kunna nå sina livsmål, sina drömmar genom hårt arbete och det fria valet. Och Yates skildrar väldigt bra var alla står någonstans, vilka som är revolutionärerna och vill nå "The American Dream", och vilka som tycker att det är bra som det är. Även om paret Wheeler är huvudpersonerna i boken, så fångar Yates även birollerna väldigt bra i boken, och man förstår sig på även dem, och det tycker jag är skickligt.

Vad tyckte ni var starkast i boken? Vad fångade er mest?

--------------------------------------------------------------------------------

Jossansten
Postat: lör apr 11, 2009

Det jag tyckte var starkast var att ju mer de kämpade för att passa in, desto olyckligare blev de, desto mer bråkade de. Nä de äntligen bestämde något för sin egen skull och kände harmoni i sitt förhållande började andra titta snett på dem. Det var inte OK att sticka ut. Jag tyckte även det var starkt att Frank hela tiden, trots sin korta stubin, ville så väl, han gjorde vad han kunde för att April skulle må bra, för att visa förståelse (även om han inte alltid höll med och arbetade för ett annat mål). Tyvärr räckte det inte.

--------------------------------------------------------------------------------

maria nenita
Postat: ons apr 15, 2009

Jag hoppas att jag hinner läsa den innan månaden är slut, men den är fortfarande utlånad på biblioteket tyvärr

--------------------------------------------------------------------------------

Arwen
Postat: ons apr 15, 2009

Intressanta reflektioner! Själv har jag inte hunnit läsa ut boken än (eller sett filmen), men jag tycker att man tydligt kan se hur boken skulle kunna filmatiseras, det är ganska många scener som jag tycker borde varit tacksamma att filma. Så här långt in i boken måste jag säga att jag främst stör mig på alla tillbakablickar - det blir lite tjatigt, kunde det inte ha blivit löst på ngt annat sätt? Sen tycker jag att April känns som en intressantare karaktär än Frank, vilket gör att jag tycker att det skulle vara mer intressant om hon hade fått vara berättarrösten. Men jag gillar Yates språk! Jag återkommer med mer tankar när jag har läst ut hela boken!

--------------------------------------------------------------------------------

Arwen
Postat: ons apr 15, 2009

maria nenita, förargligt att den är utlånad på ditt bibliotek. Det är ju en bok som är väldigt aktuell för tillfället, och då brukar ju tillgången tyvärr kunna bli ett problem. Kanske går det att fjärrlåna den från något annat bibliotek?

--------------------------------------------------------------------------------

lilla07an
Postat: ons apr 15, 2009

Fick precis mailet om att inte så många läst/diskuterat den här månaden. Jag kollade med bibblan om dem hade boken redan när jag fick veta vilken bok det skulle bli den här månaden. Men eftersom den inte fanns på bibblan och dem övriga biblioteken i länet hade den utlånad och det var typ 13 i kö på den så gav jag upp.

Kanske kunde jag försökt köpa pocketversionen (om den finns?) på nån billig internetbutik men jag bestämde mig att hoppa över den här månaden istället och hoppas nästa månadsbok finns på bibblan.

/M

--------------------------------------------------------------------------------

lenmos
Postat: ons apr 15, 2009

Jag vill också bara ge mig tillkänna efter att ha läst mailet om att det var få inlägg. Jag kämpar på med boken. Tycker att den är bra, men blir illa berörd och kan inte läsa så mycket åt gången. Det är väldigt spännande att läsa era inlägg så här långt. Har tänkt att hålla mig med att se filmen tills jag är klar med boken. Av inläggen att döma verkar filmen välgjord och följa boken bra så att både se/läsa och läsa/se fungerar i det här fallet.

Någon som inte gillar filmen?

--------------------------------------------------------------------------------

Eva
Postat: ons apr 15, 2009

Arwen skrev:
maria nenita, förargligt att den är utlånad på ditt bibliotek. Det är ju en bok som är väldigt aktuell för tillfället, och då brukar ju tillgången tyvärr kunna bli ett problem. Kanske går det att fjärrlåna den från något annat bibliotek?


Just den här boken verkar vara hopplös att få tag på i närtid. Jag själv har reserverat den på mitt närmaste bibliotek. De försökte t.o.m. få tag på den via övriga bibliotek i länet, men även där är boken reserverad.

Så jag väntar på att det blir min tur någon gång. Men jag tror att det var 7 personer före mig som hade reserverat den. Så det lär ta tid...
_________________
Eva

http://www.sextiofem.com/boktraven

--------------------------------------------------------------------------------

Kristina P.
Postat: ons apr 15, 2009 9:

lilla07an skrev:
Kanske kunde jag försökt köpa pocketversionen (om den finns?) på nån billig internetbutik men jag bestämde mig att hoppa över den här månaden istället och hoppas nästa månadsbok finns på bibblan.


Boken finns att köpa på Bokus för 41 kronor och på Adlibris för 39 kronor. Den har fått mycket uppmärksamhet nu när boken blev filmatiserad, och det tycker jag att den är värd, men det leder ju tyvärr också till att den är svår att få tag på på många bibliotek, men det skrevs ju redan i nomineringstråden, om jag inte har fel. Hoppas att några av er kan få tag på boken ändå, att de som reserverat är snabbläsare, så att ni också kan vara med och diskutera! The more the merrier.

--------------------------------------------------------------------------------

miahl
Postat: tor apr 16, 2009

Jag köpte boken, den har legat på min vilja läsa lista ett tag, men jag måste erkänna att jag inte orkat eller haft lust att läsa NÅGONTING de senaste veckorna... Hoppas, hoppas min lust kommer tillbaka snarast! Boken verkar ju engagerande vad man kan läsa utifrån kommentarerna. Skulle vilja läsa den innan jag ser filmen också...

--------------------------------------------------------------------------------

Susanna
Postat: fre apr 17, 2009

Här är den utlånad på bibblan tyvärr, men jag har filmen som jag ska se snart i alla fall! Kul att både se film och läsa bok (så småningom).

--------------------------------------------------------------------------------

Linda H
Postat: fre apr 17, 2009

Jag har haft böcker hemlånade från biblioteket som jag varit "tvungen" att läsa först, men nu ska det snart bli dags för Revolutionary road! Ser fram emot det.

--------------------------------------------------------------------------------

alamunk
Postat: sön apr 19, 2009

Det är en hel vecka sedan jag läste ut boken men jag har inte lyckats samla mej för att skriva något förrän nu. Det här var faktiskt en av de bästa böcker jag läst. Tack till den som nominerade! Varför jag säger detta:

1. Språket. Exakt men detaljrikt utan att för den skull vara "broderat" (jämför till exempel med "Ringaren" som vi läste för någon månad sedan).
2. Personbeskrivningarna. Ibland kan man se personer framför sig när man läser vissa böcker. Det gör jag inte med den här, men jag kan liksom känna hur de "är". Huvudkaraktären är April Wheeler, även om det är Frank som berättar. Vinklingen genom hans ögon gör hennes historia än mer tragisk. Korkade karl- varför förstod han inte vad som var på väg att hända? En intressant bifigur är John Givings som verkar vara den mest ärliga och uppriktiga av alla. Trots/på grund av detta är det han som sitter på dårhuset.
3. Historien. En ironisk beskrivning av ett skeende som man förstår kommer att ta en ände med förskräckelse, men inte hur. Sorglig och ironisk men bitvis väldigt komisk.

Jag måste avsluta med två favoritställen i boken. Det ena är den roliga beskrivningen av Franks utstuderade sätt att låtsas arbeta (sid 100 i min bok) , det andra den smärtsamma språngmarschen hem som Frank gör i slutet (sid 322).

Jag ska definitivt se filmen!

--------------------------------------------------------------------------------

Baboo
Postat: sön apr 19, 2009

Boken är mycket välskriven och har ett språk som gjorde att jag bara forsade fram i den. Tyvärr var det en lånebok som jag var tvungen att lämna från mig, jag hade gärna haft den till hands när jag nu ska skriva något om den.
Jag uppfattar hela historien som mycket tragisk eftersom människorna inte alls lever i nuet utan all vaken tid verkar gå åt till att önska sig ett annat liv eller önska sig någon annanstans - som att de först DÅ ska kunna börja leva sina liv på riktigt.
Detta gäller i synnerhet Frank som inte ids ta tag i och göra något åt sina drömmar på allvar. Är fortfarande arg på honom för att han inte tar April på allvar när hon försöker förändra deras tillvaro till det bättre. Han bara flyter med i kontorets akvarium.
Precis som Jossansten så gillar jag smådetaljerna som Yates tar med. April som lindar upp en tråd runt dotterns finger när hon pratar med henne, den bilden kommer jag att bära med mig länge. Den känns vacker, innerlig och sorgsen.
Ser fram mot att se filmen.

--------------------------------------------------------------------------------

Arwen
Postat: mån apr 20, 2009

När jag började läsa den här boken anade jag verkligen inte att den skulle väcka så många tankar hos mig. Inledningsvis tycktes den handla om ett till synes så vardagligt ämne, men det är ju ofta i vardagslunket som de riktigt stora frågorna väcks, som hur långt människor kan drivas på jakten efter att uppfylla eller upptäcka sina drömmar och sin mening med livet.

Att Yates har kryddat språket med så många små iaktagelser av vardagssituationer tycker jag gör att man kan se hela Revolutionary Road framför sig medans man läser. När det gäller karaktärerna April och Frank påverkades jag dock i stor utsträckning, trots att jag inte sett filmen, av att just Leonardo DiCaprio och Kate Winslet spelar dessa huvudroller i filmen. När jag läste om Frank såg jag t.ex. hela tiden DiCaprio framför mig. Men det är väl en konsekvens som kommer av att filmatisera en bok med så kända skådespelare, som man redan förknippar med så mkt annat. Jag kan även tycka att vissa karaktärer, framför allt barnen, framstår som ganska platta och bara påhittade för att fungera som rekvisita/kuliss. Även karaktären John Givings känns väldigt medvetet införd i historien för att framhäva vissa aspekter ur de unga makarnas liv, stundtals känns sådana detaljer lite väl utstuderade av Yates.

Ibland stör jag mig på översättningen och ställer mig frågande till om det är ett medvetet drag för att bibehålla känslan av när boken skrevs, när man väljer att ha kvar vissa ord som inte känns korrekta att använda idag...

Hur begreppet "manlighet" behandlas i romanen tycker jag både är fascinerande och provocerande. Ett begrepp som man kan revoltera emot, eller, som Frank - försöka leva upp till. Bilden Yates målar upp av män är allt annat än smickrande. Överlag är det ständigt pågående sociala spelet och uppgivenheten ganska nedslående. Jag tycker boken är mycket skickligt skriven och att den lyckas tangera många ständigt aktuella ämnen, men den ger inte en vidare optimiskt syn på livet. Att den utspelar sig på 1950-talet påverkar till viss del detta - vissa moraliska aspekter är fascinerande, karaktärerna röker och super oberoende om sådana detaljer som om de kör bil eller är gravida. Den stora ångesten över att inte vilja vara som alla andra och att "stå utanför" ett sömnigt samhälle, är nog den största behållningen jag tar med mig från denna läsning.

För er som inte har läst boken än så vill jag påpeka att det är spoilervarning på förordet - hela storyn avslöjas där i korta drag, så jag skulle råda till att vänta med att läsa det tills ni är klara med resten av boken, det gjorde jag och det är jag glad för. Det sägs dock mkt intressant i förordet, t.ex. att karaktärerna har allegoriska namn - vilket iaf inte jag reagerade på innan, kanske eftersom man inte omedelbart gör den kopplingen när namnen är på engelska och man inte är helt medveten om innebörden i vissa engelska termer.

Egentligen känner jag inte något större behov av att se filmen efter att ha läst boken, för jag ser inte riktigt hur en filmatisering skulle kunna tillföra detaljer som man inte inhämtar i läsningen. Å andra sidan är historien tillräckligt fascinerande och tankvärd att den tål att reflekteras över även i ett annat medieformat...

--------------------------------------------------------------------------------

Kristina P.
Postat: mån apr 20, 2009

Baboo skrev:

Jag uppfattar hela historien som mycket tragisk eftersom människorna inte alls lever i nuet utan all vaken tid verkar gå åt till att önska sig ett annat liv eller önska sig någon annanstans - som att de först DÅ ska kunna börja leva sina liv på riktigt.


Det var också någonting som jag fastnade för, och tror du inte att det är så det är för många numera också, och inte någonting som skiljer dem från mängden? Jag tror att många tänker "om.." eller kanske "när.." om sina liv, och ofta ser framåt, mot vad de vill ha, vad de kommer att ha, önskar. Jag tror att fler lever i framtiden, eller i sitt förflutna, eftersom nuet inte är som de hade tänkt sig, och därför vill bort därifrån. Och i Revolutionary Road och dåtidens USA kanske det var någonting som man skulle hålla tyst, att man trodde sig vara "förmer" om man vågade yttra att man inte var nöjd. Kanske var inte paret Wheeler så annorlunda från de andra familjerna, kanske det bara var så att de var de som faktiskt försökte förändra sina liv, även om utgången inte blev som de tänkt sig?

--------------------------------------------------------------------------------

Arwen
Postat: tis apr 21, 2009

Kristina P. skrev:
Baboo skrev:

Jag uppfattar hela historien som mycket tragisk eftersom människorna inte alls lever i nuet utan all vaken tid verkar gå åt till att önska sig ett annat liv eller önska sig någon annanstans - som att de först DÅ ska kunna börja leva sina liv på riktigt.


Det var också någonting som jag fastnade för, och tror du inte att det är så det är för många numera också, och inte någonting som skiljer dem från mängden? Jag tror att många tänker "om.." eller kanske "när.." om sina liv, och ofta ser framåt, mot vad de vill ha, vad de kommer att ha, önskar. Jag tror att fler lever i framtiden, eller i sitt förflutna, eftersom nuet inte är som de hade tänkt sig, och därför vill bort därifrån. Och i Revolutionary Road och dåtidens USA kanske det var någonting som man skulle hålla tyst, att man trodde sig vara "förmer" om man vågade yttra att man inte var nöjd. Kanske var inte paret Wheeler så annorlunda från de andra familjerna, kanske det bara var så att de var de som faktiskt försökte förändra sina liv, även om utgången inte blev som de tänkt sig?


Jag håller med, problemet med att aldrig vara nöjd med nuet är kanske mer aktuellt än någonsin i dagens samhälle. I ett land som USA borde det dessutom vara extra påtagligt, när alla anses ha möjligheterna att leva upp till "the American dream" - så ångestframkallande det måste vara om man sen inte lyckas leva upp till drömmen. Överlag är det väl ngt som kännetecknar vårt samhälle idag, att man ska hinna med så mycket och uppfylla så många drömmar - det är väl inte för inte som så många unga idag mår dåligt och har stor prestationsångest. En sådan ångest är väl på sitt sätt tidslös, det som skiljer Wheelers åt är kanske att det så påtagligt tar över hela deras liv, att de håller fast vid drömmarna som deras grannar har släppt för längesedan eller ens aldrig haft, och att det i kombination med deras destruktiva förhållande, driver dem allt närmare en avgrund. Ironin i att de trots sina drömmar om att bli "annorlunda", har hamnat i den situation de föraktar mest, med barn, kontorsjobb/hemmafru, villa i förorten - äter sakta men säkert upp dem inifrån...

--------------------------------------------------------------------------------

Susanna
Postat: tis apr 21, 2009

Jag har bara sett filmen eftersom boken varit utlånad på bibblan. Idag kom den dock in så jag var snabb in på bibblan för att låna boken. Det ska bli intressant att läsa den också eftersom jag gillade filmen väldigt mycket.
Efter att ha sett filmen så tänkte jag också, som många av er andra, på att paret inte levde i nuet utan ville ändra på livet på olika sätt. Detta tror jag vi kan se i de flesta hem mer eller mindre, fast i filmen var det mer extremt. Jag fick mig en tankeställare hur viktigt det är leva i nuet och ta till vara på det jag har nu. Det ska jag bära med mig och ta fram vid de tillfällen då jag känner mig deppig över något och tänker "om det vore såhär i stället".

--------------------------------------------------------------------------------

Harriet
Postat: tis apr 21, 2009

En riktigt bra bok som jag köpte i pocket för att hinna läsa och äntligen kunna kommentera här. Det känns overkligt på nåt sätt, som att jag förpassats många år bak i tiden och läst en riktigt bra historia, något jag sällan känner när jag läst böcker nu för tiden.
Yates visar att han är en riktigt stor författare, han vågar ta upp ämnen som säkert väckte uppseende 1961, abortfrågan, behovet av psykoanalys, kvinnans frigörelse, förorten som skulle höja standarden och ge ett bekvämt liv, men som visar sig vara enbart trist. Och sen det där "profetiska" som finns i många klassiker, framtiden som kommer, dataåldern.
Sen kan man undra, vad tyckte Yates om allt detta egentligen? Vad var han för och vad var han emot?
Om amerikaner måste lämna den fina förorten och åka till Europa för att förverkliga sig själva, är det bra? Det slutade ju med en skräll.
Är barn en tillgång eller ett hinder? Dito.
Är kvinnor sköra och män gör så gott de kan? Dito.
Och är det bara dårar som får säga sanningar? Dito.

I vart fall vill jag se filmen men upptäckte till min fasa att den tydligen redan slutat gå på biografen här, kan det vara möjligt? Av trailern att döma tror jag att Aprils depressivitet kommer att vara mer klar i filmen, och just det att de båda i början ville nåt annat, jag missade att det var så viktigt i boken, vilket gjorde att jag inte riktigt kände rätt där ett tag.

--------------------------------------------------------------------------------

img
Postat: tor apr 23, 2009

Nu har jag äntligen läst klart boken. Det tog sin tid, för den är värd att läsas långsamt. Språket är detaljrikt och välgenomtänkt. Jag skulle dock gärna läst den på engelska....jag tänkte på det när John Givings diskuterade kvinnligt/feminint...

Jag tycker att boken känns mycket aktuell. Brottas inte vi i vår tid med samma frågor om vem vi är och vad vi vill. Vad är det som gör oss lyckliga?

Relationen till barnen och synen på barnens plats/roll i familjen är intressant. Jag kände lite att barnen var lite bortglömda accesoarer nästan...

--------------------------------------------------------------------------------

lenmos
Postat: mån apr 27, 2009

I månaden aprils sista skälvande dagar läser jag slutet för April Wheeler. Det har tagit lång tid för mig att läsa boken. Min dotter som i vanliga fall brukar se hur jag forsar fram i högarna på nattduksbordet undrade vad det var med den där boken som skulle hänga med överallt. Blir du aldrig klar med den? sa hon. Nej, jag blir aldrig klar med Revolutionary Road. Den kommer att stanna kvar. Det är förstås en väldigt välskriven bok med många fina detaljbeskrivningar tex den där Frank minns sin fars händer (sid 53 - 54 i min upplaga) och med många perfekta perspektivskiften. Men det som framförallt sätter spår hos mig är Aprils kroniska depression som enligt mitt sätt att se det bottnar i en dålig uppväxt. För mig handlar allt om att April inte kan älska någon annan eftersom hon inte blev älskad som barn. Oavsett tidsepok, kultur, genus eller ekonomi så blir det kärnan i vår existens. Vi måste bli bekräftade och särskilt när vi växer upp.

--------------------------------------------------------------------------------

Linda H
Postat: tor apr 30, 2009

För några dagar läste jag ut Revolutionary road och nu har jag äntligen tagit mig samman för att skriva om den här. Liksom så många av er andra blev jag helt uppslukad av boken, det är utan tvekan en av de böcker jag läst som gett mig mest.

Personteckningen är det som har betytt mest för mig när jag läst. Jag tycker t.ex. att författaren har skrivit jättefina porträtt av några av birollerna, kanske framför allt då av Mrs Givings och av Shep. Jag blev mycket rörd av Mrs Givings och blev djupt berörd av hennes livssituation; en make som skruvar ner hörapparaten för att slippa höra henne prata, en son som är intagen på mentalsjukhus och uppenbart känner stor ilska mot henne. När hon försöker skapa kontakt genom att lämna blommor sätter mottagaren dem i källaren. Skönt att hon köpte sig en hund och att hon trivs så väl med sitt arbete!

John Givings kan jag däremot i likhet med vad någon av er andra skrev finna väl utplacerad i boken. Han fungerar en slags helig dåre som säger sanningen till Frank och April. Han fungerar lite som ett orakel i dramerna från antiken.

Så då Frank och April. Trots att det är Frank som mest för ordet sätter jag April som den egentliga huvudpersonen. Den mest intressanta personen dessutom. Jag tycker dock inte att det är nödvändigt att hon själv för ordet, jag tycker det funkar bra så här. Hon kommer fram och levandegörs väldigt väl genom de andras iakttagelser och genom sina repliker. April har onekligen haft det mycket tufft, men att det dra det så långt som att hon inte kan älska vet jag inte om jag vill göra. Hon älskar inte Frank men kanske finns det någon annan därute som hon skulle ha kunnat älska.

Frank tycker jag verkligt illa om. Till skillnad från vad någon av er andra skrev tidigare så känner jag inte alls att han månar om April. Tvärtom skulle jag säga. Han är dessutom feg och gnällig. Självgod. Otrogen och utnyttjande gentemot den kvinna han bedrar April med. Som ni ser väcker han många negativa känslor hos mig!

Filmen kanske jag ser, det känns inte som viktigt alls. Boken har gett mig så mycket att jag inte är säker på att jag vågar mig på att se filmen. Jag ser än så länge inte alls Di Caprio eller Winslet när jag i mitt huvud föreställer mig Frank och April.

Sammantaget - en stor läsupplevelse!