Kafka på stranden av Haruki Murakami

[Smilla]

Inte heller jag har ännu läst ut boken, har väl läst cirka hundrafemtio sidor. I början tog det emot att läsa boken och hade det inte varit för bokcirkeln hade jag nog gett upp. Men jag har delvis ändrat mig. Den är gåtfull och kanske därför också fascinerande. Jag är nyfiken på hur/om de olika parallella historierna i boken hänger ihop. Funderar lite på hur mycket av symbolismen, den extra dimensionen, i boken man missar om man inte har referenser till japansk kultur och historia.

[maria nenita]

Jag har kommit ca 130 sidor. Har inte blivit så mycket lästid på sistone då dottern ändrat sina sovvanor (till att somna jääääättesent och då somnar jag också). Tusen gånger har jag tänkt skriva något här, men jag bara somnar och somnar. Såhär efter 130 sidor gillar jag boken, men det är inget som gör att jag vill sträckläsa den och som jag förstår det är jagi nte ensam om att känna så Är lite nyfiken på hur han ska få ihop historierna. Nu hoppas jag att jag hinner läsa ut boken innan den ska lämnas tillbaka.

[Lotta]

Boken är nu utläst och jag vet knappt vad jag tycker. Mycket mycket märklig... Fängslades med jämna mellanrum av den. Gillade vissa skildringar jättemycket, som allt kring Komura biblioteket som tidigare nämnts. Men det var nog fler fria tolkningar som lämnades åt mig som läsare än vad jag klarar av. Genom hela boken hade jag mer en känsla av att vilja läsa klart den än att verkligen vilja läsa den och det är väl kanske inte så jättebra betyg.

[Arwen]

Åh, biblioteksskildringar - den stora boknörden i mig tog givetvis ett glädjeskutt när jag hittade dem i Kafka på stranden! Har inte hunnit så långt i boken för det har varit galet mycket annat som jag varit tvungen att läsa den här månaden, men den är inte alls som jag hade trott, och jag känner mig positivt överraskad. Än så länge tycker jag inte att den är svår att följa och det ska bli intressant att se hur de olika parallella historierna vävs ihop i slutet. Måste även säga att det känns befriande att läsa om något annat än västvärlden hela tiden, så jag tycker att det var ett intressant tema - men vad säger ni, på vilka sätt märks det att boken inte är västerländsk? Märks det överhuvudtaget?

[Smilla]

Nu har jag läst ut boken. Inte heller jag vet riktigt vad jag ska tycka om boken. Tidvis var den intressant, jag blev nyfiken på hur berättelserna om Nakata och Kafka hängde samman.Tidvis var läsningen en transportsträcka mot sista sidan när boken var utläst. Det var lite för mycket gåtor, filosofiska diskussioner och oklarheter för att det här ska vara en bok helt i min smak.

I boken märker man att Murakami har ett intresse för kultur, och musik i synnerhet; Pluggat drama, jobbat i skivaffär, öppnat en jazzklubb osv., bl.a. genom dialogerna mellan olika personer i boken.

Det var inte jättetydligt för mig att det var en icke-västerländsk bok (förutom att den utspelar sig i Japan förstås). Det var en del i boken jag inte förstod och som hängde i luften men det behöver ju inte bero på att boken är icke-västerländsk.

[Lotta]

Angående om det märks att boken är icke-västerländsk... Det är ju svårt att veta vad som beror på att författaren kommer från en annan kultur och vad som bara beror på att boken är väldigt annorlunda från de böcker jag brukar läsa, men hela den övernaturliga biten var väldigt annorlunda från det sätt böckerna jag tidigare läst har varit övernaturliga. Själv uppfattar man det då lätt som konstigt... Annars tyckte jag nog inte heller att det märktes så mycket utöver det att den utspelade sig i Japan. I början av boken fick jag nog lite mer förhoppning att det kanske skulle knytas lite mer till japanska legender eller så, men vad jag förstod så gjorde det inte det.

Många frågor förblev obesvarade i boken, av det man började undra över i början. Hade velat höra någon form av slut på det som hände i början med "flygplanet" och det amerikanske utredningen som skedde kring denna. Den bara tonade bort som en del annat tyckte jag.

[Kristina]

Annars tyckte jag nog inte heller att det märktes så mycket utöver det att den utspelade sig i Japan. I början av boken fick jag nog lite mer förhoppning att det kanske skulle knytas lite mer till japanska legender eller så, men vad jag förstod så gjorde det inte det.

Men, är det inte ofta så att om man läser en bok från ett land eller från en kultur som är väldigt annorlunda från ens egen, så hoppas man på inslag och en inblick i deras kultur och deras historia, i detta fall japanska legender. Fast om någon skulle läsa många svenska böcker med den förhoppningen, alltså förhoppningen att få ta del av det svenska kulturarvet och svenska traditioner, tror ni inte att många läsare skulle bli besvikna då också? Eller tycker ni att vi delar med oss mycket av vad som är "svenskt" i svensk skönlitteratur?