Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari

[lenmos]

Äntligen är jag klar med månadens bok. Som vanligt är det mycket att göra i december. Jag tycker att Kan du säga schibbolet? var mycket mer seriös än vad jag hade väntat mig. Tycker att Kalla det vad fan du vill var lättsammare. Men jag tycker mycket om Kan du säga schibblolet. Jag gillar stilen att följa språket hos den person som är i fokus. Jag gillar också att ibland skriva persiska fraser utan att översätta dem. Jag kanske inte hade nominerat boken i kategorin Humor om jag hade läst den först, men riktigt humoristiska böcker kanske måste ha ett djup för att bli bra? Det är ju mycket svart humor när kommunikationsproblem uppstår mellan människor både på grund av språk, generation, kultur och brist på empati. Jag tycker att kärleken i familjen Abbassi är mycket fint beskriven. Jag gillar också relationen mellan Åke och Iran. Jag är inte helt säker på att jag förstår alla turerna i Mehrdads resonemang men jag är glad att jag har läst den här boken. Den kändes riktig och viktig. God fortsättning på helgerna!

[ceciilia]

Jag har inte alls kommit någonstans med denna boken. Tyvärr måste jag också tillägga!
Mellan jobb, tenta och julhysteri så har den kommit i skymundan men jag ska deffentitivt läsa klart den. Där emot så verkar det inte vara en sådan bok som jag personligen skulle prioritera men jag kanske ändrar uppfattning vem vet.

[Angelica]

Läste de sista sidorna första dagen på det nya året! Jag håller med om att det var lite för många sidor att ta sig igenom under just december då allt snurrar på i snabb takt både på jobbet och privat. Men jag tycker i alla fall att den var ganska underhållande att läsa och det var väldigt intressant att läsa om en invandrares syn på integration. Därutöver ser jag boken även som en berättelse om en familj och sett ur den synvinkeln så tycker jag att Marjaneh hade gjort en bra skildring av familjen Abbasi och deras vardagsproblem, glädjeämnen och relation till varandra. Jag tycker att den mest underhållande delen i boken var Parisas och Barans resa till Iran. Att Marjaneh ibland använder persiska tycker jag inte tillförde något i boken.

[Arwen]

Efter att jag väl kom in i boken så tyckte jag faktiskt jättemycket om den, som flera av er påpekat så var det väldigt intressant att följa Baran och Parisas resa till Iran, och i allmänhet tycker jag att det är en viktig och intressant bok. Integration är ett ämne som behöver diskuteras, och jag tycker att det lämpar sig bra att föra in och fördjupa olika argument i ämnet i en skönlitterär bok. Tyckte också att boken var underhållande, jag skrattade högt ett antal gånger när jag läste den, över formuleringar som författarinnan fick till.

Att hon i slutet, när Gudrun köpte böcker till Parisa och Baran, skrev om sin debutroman som en riktigt rolig bok kändes däremot bara löjligt.

Annars, en bra bok, och jag tyckte att det var lagom längd på den, även om det tog ett tag att få tid över bland allt julstök för att hinna läsa den.

[Kristina]

Att hon i slutet, när Gudrun köpte böcker till Parisa och Baran, skrev om sin debutroman som en riktigt rolig bok kändes däremot bara löjligt.

Ja, den delen reagerade jag också på! Jag har i och för sig aldrig riktigt gillat när författare hänvisar till sina andra egna böcker i romaner - som ett slags egotrippat boktips. Jag känner väl att om den bok jag läser är bra så får den mig i sig att söka efter andra böcker av den författaren, men som hon skrev i denna boken blev det nästan som att jag ville ta avstånd från boken hon nämnde (men, i detta fall så har jag redan läst den).

Men, jag tycker också att det var en underhållande och lagom lång bok.

Särskilt intressant var integrationsämnet som gick genom hela boken - vilket känner som ett lite område som är lite tabubelagt. Att en invandrare kan kallas för rasist, hur en "svensk" använder ordet blatte - vad är okej, vad är inte okej - och vem definierar egentligen vad man är, och gör en till den man är?

[Smilla]

Mitt exemplar av Kan du säga schibbolet? är på 420 sidor, men som några skrivit tidigare känns den inte så lång. Den hade dock tjänat på att man skurit ner den något. Trots detta tycker jag att det var en både bra och rolig skriven bok. Ibland ler jag åt en rolig formulering men inser att det också är sorgligt, som t.ex. att Iran inte förstår vad som sägs på TV:n.
Jag tror att många oavsett bakgrund kan känna igen sig i familjen Abassi och deras förhållande till varandra. Kärleken men också smågnabbet och småkonflikterna. Överhuvudtaget tycker jag att personbeskrivningarna är väl gjorda. Bakthari har en förmåga att plocka fram det som är unikt eller speciellt med de olika karaktärerna och hon lyckas fånga deras egenheter.
Boken handlar också om integration och det mångkulturella samhället. I den här delen känner jag att jag skulle kunna läsa om boken för att fundera på vad t.ex. Mehrdad har för ståndpunkt och hur den skiljer som mot vad t.ex. Rana tycker.

[ceciilia]

Äntligen så är jag klar med boken! Jag är ju nästan pinsam som har behövt så här länge på mig! Haha! Men har man inte tid så har man inte tid.

Jag tyckte inte om boken först. Tänkte bara på att den var lite jobbigt formulerad och att undomarna i boken var lite dryga så. Men när jag väl kom förbi ett skämt som jag faktiskt tyckte var riktigt roligt, när Baran och Parisia träffade deras farmor och Iran och Baran talade långsamt och högt för att Iran skulle förstå och där så får man läsa vad Iran tänker, att då Baran är lite trög, jag må ha dålig humor men det var kul! Haha!

Boken är också som Smilla sa lite små hemsk eftersom man får reda på hur frustrerade det måste vara för dem att inte kunna få sin röst hörd och kunna förstå, desutom att då ha en sådan rädsla att åka tillbaka till sitt hemland där man levt under sin barndom..

Jag tyckte att boken var helt okej och hade sina roliga stunder

[Kristina]

Boken handlar också om integration och det mångkulturella samhället. I den här delen känner jag att jag skulle kunna läsa om boken för att fundera på vad t.ex. Mehrdad har för ståndpunkt och hur den skiljer som mot vad t.ex. Rana tycker.

Ja, jag håller med. Det finns flera olika synvinklar i boken - och man skulle kanske behöva läsa om boken, koncentrera sig på någon annans synvinkel och sedan få ett ännu bättre grepp om innehållet i boken. För det fanns mycket innehåll, många synvinklar, många ståndpunkter, många höjdpunkter och också många svårigheter. En mycket intressant vinklad bok.