Imorgon när kriget kom av John Marsden

[popslan]

Läste serien under mina tonår och gillade den verkligen. Även denna genomläsning tycker jag att den är väldigt bra. Jag förväntade nog mig en mer daterad bok än vad den är. Jag tycker att det finns en bra balans mellan spänning och vardag. Personporträtten är väl sådär kan jag tycka idag, men jag kommer ihåg att jag då var väldigt förväntansfull och nyfiken på kärleksintrigerna som var tvungna att komma. Jag kommer också ihåg att böckerna blir mer och mer spektakulära (läs våld och explosioner), men det är väl att vänta i de flesta serier av detta slag.

Jag tycker om att läsa ungdomsböcker med jämna mellanrum för man märker att de skrivs med ambitionen att direkt dra in läsaren i historien. Detta tycker jag inte är fallet med många böcker för den äldre läsarskaran. Frågan är om det är en förutfattad mening att ungdomar inte har något tålamod. Jag läste en intervju med en författare (kan ej komma på vem) som skrivit både ungdoms- och vuxenlitteratur som tyckte att det var betydligt mycket svårare att skriva just ungdomslitteratur av denna anledning. Jag har i alla fall börjat läsa efter devisen: det finns för många bra böcker för att man ska läsa de dåliga! Alltså fånga mig med historia eller språk snabbt (lite längre i enstaka fall)!

[Dreambobble]

Jag minns inte hur gammal jag var, men den här boken fick jag från McDonalds när de delade ut pocketböcker tillsammans med HappyMeal, och jag älskade boken från första stund. Har läst och införskaffat resten av serien, och läser om dem gång på gång. Det enda som stör mig lite är språket, som blir lite förutsägbart i längden. Klyschor så som "oljudet var som alla tandläkarborrar jag någonsin hört multiplicerat med tusen" (fritt citat) återkommer gång på gång i olika versioner, och det känns överdrivet och krystat. Men bortsett från detta älskar jag serien. Jag gråter varje gång i slutet på den sjunde boken (jag ska inte avslöja något).

Ellie är min favoritkaraktär, kanske för man lär känna henne bäst i och med att hon är berättaren. Det finns mycket humor i boken, trots den förfärliga situation de befinner sig i. Det skildras många moraliska funderingar om rätt och fel, om liv och död. Och trots kriget så finns det kärlek. Ellie beskriver det så bra med de två tjurarna på väg uppför slaktrampen, då den ene bestiger den andre. Överlevnadsdriften är enorm.

Kan jag få avsluta med att citera mitt absoluta favoritstycke ur första boken? Det är när de planerar att spränga Wirrawe-bron. Följande konversation skildrar den humor som genomgår hela bokserien, och jag tycker det är jätteroligt! Här kommer det:

Homer: "Kan du köra ett ledat fordon?"
Ellie: "Det tror jag. Jag antar att det är samma sak som att köra trucken där hemma med släpet påkopplat. Frågan är hur i helsike jag får det under bron, tar mig ur och spränger det medan soldaterna uppe på bron bara ser på, vinkar och tar foton?
Homer: "Inga problem."
Ellie: "Inga problem?"
Homer: "Nix."
Ellie: "Åh, fint. Nu när det är avklarat kan jag alltså bara koppla av?"

[violen]

Dreambobble: jag förmodar att du kan tänka dig att se filmen?

Jag håller med dig om att det var en del klyschor i språket men att det även var humoristiskt. Båda de sakerna tycker jag visar att det är en ungdomsbok, även om jag som väldigt vuxen kan läsa med behållning.

[Stäppvargen]

Jag minns inte hur gammal jag var, men den här boken fick jag från McDonalds när de delade ut pocketböcker tillsammans med HappyMeal, och jag älskade boken från första stund. Har läst och införskaffat resten av serien, och läser om dem gång på gång. Det enda som stör mig lite är språket, som blir lite förutsägbart i längden. Klyschor så som "oljudet var som alla tandläkarborrar jag någonsin hört multiplicerat med tusen" (fritt citat) återkommer gång på gång i olika versioner, och det känns överdrivet och krystat. Men bortsett från detta älskar jag serien. Jag gråter varje gång i slutet på den sjunde boken (jag ska inte avslöja något).

Dreambobble, du är inte den enda som har HappyMeal versionen!! Men jag läste inte boken förrän nu och jag tycker ändå att jag gjorde bra i att spara den ett tag. Jag var 9 år då jag fick den i McDonalds med mitt HappyMeal. Ja, språket var kanske inte det bästa, men handlingen kompenserar det verkligen.

[Dreambobble]

violen: Film? FILM!? Googlade genast, och ser att den ska komma ut i September! Jippi! Ja, den vill jag definitivt se!

stäppvargen: Min happymeal-bok har blivit tejpad här och där, eftersom jag läst den så himla många gånger.

[violen]

Jaha nu är det framskjutet till september.....nåja den som väntar på nåt gott osv.......

[Arwen]

Jag var lite tveksam till om jag ville läsa om Imorgon när kriget kom, eftersom jag verkligen älskade den när jag läste den när jag var i mellanåldern. Men jag läste om den ändå, och magin fanns kvar! Fortfarande riktigt spännande och riktigt bra skriven, även med vuxna ögon. Jag älskar verkligen den här boken, och jag tycker den ger en mycket god beskrivning av de ödsligare delarna av Australien, det känns som att man är på plats, och jag blir oerhört frestad att ta första bästa plan dit! Ellie är den karaktär som man får bäst uppfattning om åtminstonde i den första boken, men det är väl föga förvånande eftersom det är hon som berättar historien. Är sugen på att läsa hela serien och även den efterföljande serien om Ellie.

Tycker att boken samtidigt som den skildrar ett mardrömsscenario tar upp och diskuterar viktiga frågor för ungdomar - den första kärleken, att frigöra sig från familjen, vilken sida av lagen man ska hålla sig på och av vilka skäl, kompisrelationer, osv. Därför håller den nog länge till, trots att den redan nu har några år på nacken.

[Smilla]

Jag läste inte boken som tonåring, det är alltså först nu som vuxen som jag tar del av Imorgon när kriget kom. Hade jag läst den här boken när jag var tonåring hade jag nog tyckt att den var både bra, intressant och spännande. Och visst tycker jag att den är lite intressant idag och lite spännande. Men jag tycker också att handlingen är lite förenklad och går inte på djupet, kanske just för att det är en ungdomsbok. Det här är en spänningsroman men med en annan vinkling hade det gått att göra mycket av temat vad som händer i krig, moraliska dilemman osv. Det är många personer i boken och jag får inte riktigt grepp om dem, den jag känner bäst är berättaren Ellie, vilket kanske beror på att hon är just berättare.