En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

[Smilla]

Jag tvekande lite att börja läsa en halv gul sol eftersom den var så lång, mitt exemplar är nära 700 sidor, och jag har mycket som tar min tid. Men jag är glad att jag läste boken. Precis som flera har skrivit visste jag inte mycket om varken Biafra eller Nigeria tidigare och jag lärde mig mycket genom att läsa en halv gul sol. Och den fick mig att vilja veta mer, så jag har sökt på nätet och läst mer om den politiska bakgrunden till Biafra och kriget, något som jag inte riktigt tycker framkommer i boken. Det här är ju inte främst en bok om krig i form av politik och vapen utan vad kriget gör med människorna.

Spoilervarning!
Kainenes försvinnande på slutet känns sorgligt men på något sätt bidrar det till trovärdigheten/äktheten i berättelsen. Det pågår ett grymt krig och självklart måste även någon av huvudpersonerna drabbas då. Dessutom är det först då det drabbar någon av huvudpersonerna som det blir påtagligt att så kan det vara i ett krig.

[Arwen]

Spoilervarning!
Kainenes försvinnande på slutet känns sorgligt men på något sätt bidrar det till trovärdigheten/äktheten i berättelsen. Det pågår ett grymt krig och självklart måste även någon av huvudpersonerna drabbas då. Dessutom är det först då det drabbar någon av huvudpersonerna som det blir påtagligt att så kan det vara i ett krig.

Jag håller med, även om det är sorgligt så förstärker det definitivt trovärdigheten och gör konsekvenserna av ett krig mer påtagligt.

[Stäppvargen]

Spoilervarning!
Kainenes försvinnande på slutet känns sorgligt men på något sätt bidrar det till trovärdigheten/äktheten i berättelsen. Det pågår ett grymt krig och självklart måste även någon av huvudpersonerna drabbas då. Dessutom är det först då det drabbar någon av huvudpersonerna som det blir påtagligt att så kan det vara i ett krig.

Jag håller med, även om det är sorgligt så förstärker det definitivt trovärdigheten och gör konsekvenserna av ett krig mer påtagligt.

Samtidigt känns det lite kliché - för mig - att låta en av huvudkaraktärerna dö (eller ja, vad som nu hände med Kainene). Men jag håller ändå med om att det är sådana händelser som får en att inse att det verkligen händer/har hänt något.

[Sjögård]

Intressant att ni har funnit den så bra ändå. Jag tycker att det börja bra med Ugwu. Välskrivet och intressant. Men jag tycker aldrig att boken kommer någon vart efter hans ankomst hos Odenigbo, det envisa ältandet om vad som kan ha hänt innan Baby kom blev bara tjatigt och jag saknar efter att ha läst boken förståelse till det hat som fanns mellan de olika folken. Hade jag fått antingen mer av den inhemska politiska bakgrunden till hatet och kriget eller en större känsla i vad hatet beror på hade jag tyckt boken var helt ok. Men nu tycker jag den var för lång för vad hon fick sagt.

[Stäppvargen]

Intressant att ni har funnit den så bra ändå. Jag tycker att det börja bra med Ugwu. Välskrivet och intressant. Men jag tycker aldrig att boken kommer någon vart efter hans ankomst hos Odenigbo, det envisa ältandet om vad som kan ha hänt innan Baby kom blev bara tjatigt och jag saknar efter att ha läst boken förståelse till det hat som fanns mellan de olika folken. Hade jag fått antingen mer av den inhemska politiska bakgrunden till hatet och kriget eller en större känsla i vad hatet beror på hade jag tyckt boken var helt ok. Men nu tycker jag den var för lång för vad hon fick sagt.

Adichie valde att skriva från de rikas syn av det hela. På så vis blev förmodligen det mesta förskönat i och med att de inte led av någon större brist. Det hade förmodligen blivit annorlunda om hon gjort motsatsen, men det finns så många krigsskildringar där allting beskrivs fruktansvärt. Adichie gjort det i alla fall lite annorlunda. Jag tyckte resultatet var bra.