Frankenstein av Mary Shelley

[veronica_s]

Frankenstein har sedan länge tillhört mina favorit böcker. Så för mig var de inga problem att läsa om boken igen och lägga min egen lilla åsikt om bokens karaktärer.

Många har tagit upp att boken tema handlar om vetenskapens naivitet att allting de skapar är för ett gott syfte. Vår vetenskap idag har riktigt gått fort och med tanke på cloning, provrörs befruktning och gen-manipulation som bara dök för cirka tjugo år sedan, skulle forskarna från 1800-talet tro att vi har blivit gudar eller monster.

Men i den här inlägget vill jag nysta vidare på är Frankensteins kusin och fru Elisabeth Lavenza.
”Alla älskade Elizabeth. Den passionerade och nästan bävande tillgivenhet som alla hyste för henne, blev min stolthet och glädje, eftersom jag delade den med henne./…/ Inget ord, inget uttryck skulle kunna beskriva det förhållande i vilket hon stod till mig – förmer än en syster, eftersom hon ända in i döden skulle förbli endast min.” (Mary Shelley, Frankenstein, s. 32)

I “Frankenstein” skildrar Mary Shelley kvinnan som ansvarsfull, känslosam och omhändertagande. Mannen skildras dock på olika sätt; dels som en girig egoist som uppfattas som kvinnans motsats men också ibland som känslosam och omhändertagande (Henry Clerval, Robert Walton, den blinde mannen), precis som kvinnan.
Elisabeth är kontrasten till Victor Frankenstein, hon är Victor Frankenstein ljus och hopp och för honom står hon allt som är gott och vackert och hon ägnade hela sitt liv åt att ta hand om sin familj som älskar.

Hur Mary skildrar kvinnan i novellen (osjälviskt, god, känslosam, kärlek till familjen etc) är inget jag vill direkt kritisera, de är dygder som tvärtom borde uppmuntras och jag är väl medveten om att Mary gjorde med avsikt för att visa att kvinnan kanske har mer makt och visdom än männen. (Hennes mor Mary Wollenstonecraft var en mycket betydelsefull feminist.)

Men jag har ändå blandade känslor för Elisabeth. Jag klandrar henne inte för sin kärlek till sin familj som hon sätter före allt annat, men som en modern (lite cyniskt) människa, skulle jag aldrig tillåta mig själv att tålmodigt vänta i flera år på Victor när han borta från Geneva utan att veta vad han håller på med. Jag skulle inte tolerera att Victor hållde hemligheter för mig när jag märkte hur dåligt han mådde och hur han förändrades. Dåtidens kvinnor hade kanske inte samma förutsättningar som nu när det gäller karriär och jobb ( kanske inte heller när det gäller kärlek.). De var deras plikt att stanna hemma och vänta på sin make, men jag känner att Mary gjorde Elisabeth alldeles för passiv och förstående för att låta Victor smita undan.
Det känns inte trovärdigt! Mary skulle ha gett henne mer styrka och beslutsamhet, ungefär som Helena Boham Carter förmedlade i sin presentation av Elisabeth i "Mary Shelley Frankenstein" (1994).

Jag undrar verkligen om Victor riktigt kände Elisabeth innerst inne? Hur han beskriver henne i boken, uppfattas hon som änglalikt och godheten själv. Men människor förändras hela tiden och jag undrar om han verkligen kände henne på slutet, eller hon kände honom?

[violen]

Elizabeth:
Frankenstein kan verlkligen läsas på många olika sätt, bla som du tar upp med en feministisk vinkling. Jag tycker som du att Shelley hade en alltför traditionell syn på kvinnan om man tar i beaktande att hon var Wollencrafts dotter. Dock är det en historia och hon hade ju sin roll på slutet för att föra Victor mot sammanbrottets rand i och med att monstret gjorde det han gjorde. Det var väl då jakten riktigt började (hämnden är personlig).

Frankenstein är verkligen en klassiker, en 1800-talsroman som kan läsas med sådant intresse även i våra dagar kan verkligen få epitetet:

En klassiker är inte avkoppling utan påkoppling

. Ett "citat" som jag själv kommit på!

[Stäppvargen]

Elizabeth:
Frankenstein kan verlkligen läsas på många olika sätt, bla som du tar upp med en feministisk vinkling. Jag tycker som du att Shelley hade en alltför traditionell syn på kvinnan om man tar i beaktande att hon var Wollencrafts dotter. Dock är det en historia och hon hade ju sin roll på slutet för att föra Victor mot sammanbrottets rand i och med att monstret gjorde det han gjorde. Det var väl då jakten riktigt började (hämnden är personlig).

Jag skulle inte säga att det var en traditionell syn på kvinnan då. Hon beskrev helt enkelt hur det var under den tiden som jag tror råkade sammanfalla med viktorianismen. Om något, så var viktorianismen en någorlunda bakåtsträvande tid där dygder blev mycket viktigt.

[skolanna]

Nu är boken utläst och jag läste den på engelska och är förvånad över att språket inte var mer komplicerat än det var. Jag plockade ut min version från internet. Mitt tidigare möte med Frankenstein är sekvenser ur filmen, så med bilden av ett grymt monster på näthinnan började jag läsa. Boken var inte alls som jag förväntat mig, den var mycket mer fokus på relationer än vad jag trott. Frankensteins skapelse visade sig inte alls vara en så hemsk varelse, som jag föreställt mig. Kände mest empati för denna udda varelse, som var helt ensam och inte kunde visa sig för människor. Tänk om den skapade varelsen hade varit god istället? Hade då boken blivit en klassiker?

[violen]

Intressant iakttagelse Skoanna! Om monstret inte förvandlats till den onda varelse han blev så skulle vi inte ha läst boken med samma intresse nu!
Sen tror jag också att det nånstans fanns med detta att inte leka Gud och skapa liv och då måste ju monstret vara/bli ond för var hade vi hamnat annars? I Frankensteins labb skapandes nya varelser? Just det måste ju få ett slut.......

[Stäppvargen]

Intressant iakttagelse Skoanna! Om monstret inte förvandlats till den onda varelse han blev så skulle vi inte ha läst boken med samma intresse nu!
Sen tror jag också att det nånstans fanns med detta att inte leka Gud och skapa liv och då måste ju monstret vara/bli ond för var hade vi hamnat annars? I Frankensteins labb skapandes nya varelser? Just det måste ju få ett slut.......

Trodde tidigare att Mary Shelley var någon som ville att världen skulle gå framåt i utvecklingen, men ju mer vi diskuterar boken desto mer bakåtsträvande verkar hon. Hon vill att kvinnan ska vara "helt" dygdig och istället för att se alla möjligheter med vetenskapen ser hon det som övermod. Ganska intressant i och med att hon var kvinna och författare, i en tid då män var framträdande.

[violen]

Stäppvargen: Dessutom hade ju Shelley superfeministen Wollencraft till mamma!

[LuckyLena]

Jag förväntade mig att Frankenstein skulle vara mer spännande än den var. När man har hört så mycket om boken så påverkar det förstås ens förväntningar. Jag läste den på engelska, kanske borde läsa på svenska också. Det bästa i boken tycker jag var när man fick läsa utifrån monstrets synvinkel. Det var intressant att se hur han upplevde människan då han studerade dem på avstånd men att det blev mer komplicerat då han sökte kontakt. Jag tycker det blir tydligt sen att människan snabbt dömer det som ser annorlunda ut. Fadern som var blind upplevde ju inte monstret som ett hot men de andra gjorde det.

Jag tänkte också på att Frankenstein inte tar ansvar för det han har skapat. Han borde lärt känna sin skapelse och även vänt sig till familjen för råd och stöd för de verkade i alla fall stå varandra nära. Måste varit fruktansvärt jobbigt för Frankenstein att bära på denna hemlighet ensam under så lång tid. Han borde också tänkt på konsekvenserna av sitt handlande. Men vi hade förstås inte läst boken då.

Jag tycker att boken visar på, genom Victor och monstret, att allt inte är svart och vitt, det finns inte enbart goda och onda. Det är väl Elisabeth då som framställs som enbart god. Jag tycker både Frankenstein och ”monstret” är ansvariga för vad de gör även fast det finns en orsak till att de gör som de gör.

Jag har inte sett Frankenstein på film, möjligtvis något klipp för längesen men kommer inte ihåg. Är boken bättre än filmerna? Eller är de lika bra fast på olika sätt?

[veronica_s]

"Jag har inte sett Frankenstein på film, möjligtvis något klipp för längesen men kommer inte ihåg. Är boken bättre än filmerna? Eller är de lika bra fast på olika sätt?"[/i]

Till LuckyLena: Jag har sett de flesta Frankenstein filmer och alla ger helt olika tolkningar av boken. Den äldsta filmen med Boris Karloff i huvudrollen är en riktig klassiker och själva grunden till att flesta människor tror att Monstret har grön hy, bultar på halsen, stor panna och bara gurglar.Den följer inte boken korrekt men den är underbar.

Sedan kommer Kenneth Branaghs tolkning "Mary Shelley Frankenstein" (från 1994) med Helena Boham Carter som Elisabeth (Som jag tidigare har nämnt.) och regissören själv som Victor Frankenstein, Robert De Niro är Monstret. Den är mer actionfylld men har alldeles för mycket överdriven dramatik för min smak.

Om man vill se en film som följer mer boken, rekommenderar jag Hallmarks version (från 2004.). Regissörerna har varit mer noga att följa boken och deras Monster (spelad av Luke Goss.) är den mest välgjorda och mest sympatiska av alla Frankensteins monster jag har sett. Detta är min favorit av alla Frankenstein filmer och jag rekommenderar er att se den.

[LuckyLena]

Det är intressant att det finns så olika tolkningar av Frankenstein. Jag ska försöka få tag i någon av filmerna, men oftast tycker jag att böckerna är bättre än filmerna.