En karta över omöjlig längtan av Anuradha Roy

[Arwen]

Anuradha Roys roman En karta över omöjlig längtan utspelar sig i Indien under tidigt 1900-tal och är en familjehistoria med ett stort persongalleri. Under augusti kommer vi att cirkla om boken på temat Asien. Ni är välkomna att diskutera boken i den här tråden!

Här kan ni läsa mer om boken:

http://www.boktipset.se/bok/en-karta-over-omojlig-langtan

[Stäppvargen]

Tror inte att jag kommer vara med och diskutera den här boken. Håller på med Och världen skälvde av Ayn Rand (en tegelsten på 1200 sidor). Men jag kanske ändå läser den, men några/någon månad senare.

[Arwen]

Ska man tolka tystnaden som att ni har börjat och läsa boken och gett upp, har den varit svår att få tag på eller har andra saker bara kommit i vägen?

[baboo]

En generationsroman som i sakta mak berättar om livet i Indien. Dessvärre känns det aldrig som att jag får lära känna någon av karaktärerna på djupet. Efter att ha läst baksidestexten på boken trodde jag att jag hade en stor härlig läsupplevelse framför mig - men den infann sig aldrig. Trots det blev jag inspirerad av färger och dofter ur berättelsen och lagade en dag indisk kyckling gryta till familjen.
Under tiden jag läste boken fick vi på min arbetsplats en ung praktikant "Kia", vars hudfärg var det enda som sa något om hennes ursprung, i allt annat framstod hon som ursvensk. Hon berättade att hon var hittebarn från Indien och hade jag inte läst boken hade mötet inte blivit så intressant som det nu blev när jag kunde ställa frågor jag inte skulle ha tänkt på innan.
Så summa summarum: trevlig höstläsning om man inte, som jag hade, har alltför stora förväntningar.

[Kristina]

Jag läste En karta över omöjlig längtan förra sommaren och jag måste erkänna att jag hade lite svårt att ta mig i kragen och fortsätta läsa den, men jag är glad att jag gjorde det. Jag är inte insatt i indisk litteratur och att få ta del av en sådan välskriven och ganska annorlunda från den västerländska litteratur jag brukar läsa, samt den afrikanska litteraturen (som också är mycket intresserad av) och följa en sådan generationsöverbryggande berättelse och ta del av den indiska kulturen. Jag tycker om att få ta del av de traditioner och synsätt som kan kännas oerhört främmande, men som egentligen genomsyrar vårt samhälle också.

Jag minns att jag fick intrycket av att kvinnor som gifter sig bör vara orörda och skall vara som troféer och inte ta för mycket plats på "fel" sätt. För en kvinna kan detta synsätt te sig orimligt och svårt att föreställa sig, men egentligen genomsyrar det vårt sätt att leva här i Sverige också. Inom skolans värld (där jag rör mig väldigt mycket) märker jag att det ofta skiljs på hur en flicka och en pojke bör bete sig t.ex. I en mycket stökig klass där många barn (pojkar som flickor) är oroliga och där det är mycket fysiskt våld (främst hos pojkarna, men också från flickorna) sade en i personalen till en flicka som lite på skoj sparkade på en pojke: "Sluta sparka! Du är väl ingen pojke heller?". Fruktansvärt i mina öron.

Vad jag menar med det här är att jag tycker att det är spännande att läsa romaner som En karta över omöjlig längtan och därefter fastna i just de skillnader och likheter som finns i olika kulturer och generationer och lära sig mer om sig själv och av andra. Det är vad jag tycker. Det får mig också intresserad av att ta del av litteratur från andra delar av världen - andra länder i Asien, fler länder i Afrika, Sydamerika och även Oceanien. Jag tror vi kan upptäcka mycket intressant!

[skolanna]

Jag sitter just nu pa ett internetcafe i Indien, narmare bestamt i Mc Leod Ganj, i kanten av Himalaya och hoppas fa traffa Dalai Lama. Sa jag har darmed last boken "pa plats". Det som slog mig var att boken ar annu ett bevis pa att karlekens kraft ar universell, dragningen till en annan manniska uppstar utan att vi som manniskor kan styra over den kraften. I Indien ar det annu svarare an i var kultur att folja karlekens kraft, for tank om den tilltankte ar fodd i "fel" kast? I det har landet ar kontaktannonserna indelade efter kast...Sa det som hander i boken ar verkligen ett bevis pa stort mod. Jag hade stora forvantningar pa boken, och den levde inte riktigt upp till dem, men absolut lasvard.

[Smilla]

Nu har även jag läst ut En karta över omöjlig längtan. Det första jag slås av är det långsamma, känsliga och mjuka språket i de två första delarna av boken. I den tredje delen av boken som är berättad i jag-form tycker jag man förlorar lite av det vackra språket.

Jag funderade också en del på kastsystemet och kvinnors roll när jag läste boken. Meera som är en ung änka får t.ex., inte klä sig i färgglada kläder och det är också bestämt vad hon får och inte får äta. Hon har t.ex. inte ätit fisk på flera år.

Jag funderade också en del på Kananbala. Vilken kontrast det måste ha varit att från att ha vuxit upp i en stor stad och i en stor familj bosätta sig i en isolerad del av Songarh. Även om hennes man ville väl så verkar det inte som han förstod varför hon inte mådde bra. Jag tolkade det som om hon blev ”tokig” som en följd av sin isolering.

Det märks på sättet att berätta att författaren har vistats i Europa, eftersom den känns lite anpassad för att passa västeuropeiska läsare. Om detta är positivt eller negativt lämnar jag därhän.

Sammanfattningsvis ger boken en insikt om Indien och den indiska kulturen. Dessutom tycker jag den var välskriven (speciellt de två första delarna).

[Esca]

Jag har länge varit intresserad av Indien, men inte på det viset som den här boken fick mig att vara intresserad. Som du säger, Kristina, så är det samhället så annorlunda mot det svenska fast ändå inte. Mitt främsta intresse som har med Indien att göra är den religiösa mångfalden, som beskrivs till viss del i boken, främst att det fanns/finns både mycket muslimer och hinduer och om hur muslimer var utsatta under denna tid. I alla fall, det som öppnade mina ögon nu var den indiska floran. Jag kunde se mangoträd och citronträd framför mig och det verkade bara så ljuvligt. De växter som jag inte visste vad de var för några, de googlade jag. Jag har inget större intresse för växter sen tidigare så det har var riktigt roligt för mig, att jag kunde uppskatta det så mycket alltså.

Genusperspektivet är också något som jag tänkt på. I vissa böcker kan skildrade ojämlikheter störa mig, men sedan försöker jag tänka att det ju är så det faktiskt är. Jag tycker att Anarudha Roy är bra på att skriva utan att problematisera själv, vilket kan vara en fördel särskilt i den här boken.

En bra bok som fick mig att hamna i en annan ”värld”. Det vore roligt att få veta hur ni som är/har varit i Indien upplever naturen. I boken är den för mig drömlikt vaker, men farlig.

[violen]

Tyvärr tyvärr kommer jag inte att läsa den här boken......heller! Jag borde väl det då jag inte läste förra månadens men men, jag blev mer sugen på den om Bopal (?) så det blir den nån annan gång.........

Men jag läser ju hela tiden ändå och nästa månad....då ska jag minsann......

[Pölsan]

Hej,
Som nybliven medlem ska jag föra ett försök att läsa boken imorgon och på tisdag, men jag måste på biblioteket och låna den först Hör av mig om jag hinner lämna något innan månaden är slut ...

Boken var bortappad på biblioteket, så det var nog inte meningen att jag skulle göra det här nu. Om dom hittar igen den ska jag läsa den senare i alla fall och jämföra med era synpunkter.