Babbeldrottningen av Meg Cabot

[Arwen]

Författare: Arwen
Postat: lör jul 04, 2009

Vinnaren av omröstningen för juli, på temat chick lit, blev Babbeldrottningen (2008) av Meg Cabot, kanske mest känd för att ha skrivit En prinsessas dagbok-böckerna.

Ni kan läsa mer om boken i några recensioner:
http://www.bokhora.se/blog/recension/20 ... meg-cabot/
http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=7431

Ni är välkomna att skriva era tankar om boken i den här tråden.

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Kristina P.
Postat: tis jul 14, 2009

Jag läste Babbeldrottningen precis i slutet på juni, så jag har varit klar med boken ett tag. Jag har läst en hel del chick lit de senaste åren, och det finns viss chick lit som man tycker är bra, välskriven och underhållande - precis som med andra bokgenrer. Jag tyckte in att Babbeldrottningen var den bästa eller mest läsvärda bok inom genren, men jag tyckte att underhållningsvärdet på romanen var stor, och litteraturen inom chick lit är till stor del till för att underhålla!

Jag tyckte om att Lizzie Nichols helt saknade den medvetenhet om vad som är rätt att säga i en situation och vad som är absolut helt fel att säga. Hon är absolut en person som pratar först och tänker sedan. Och det är nog många av oss också, eller vad tror ni? Jag kan definitivt vara sådan från och till, på gott och ont, precis som Lizzie. Jag tycker om mänskliga brister i en chick lit-hjältinna, och detta var alltså en av hennes brister, men som samtidigt blev en fördel i slutet. Håller ni med om det?

Ytterligare en sak som jag tyckte om med huvudpersonen (även om hon var rätt jobbig och påfrestande en stor del av tiden), var att hon hade skapat sig en drömbild av hur Andrew/Andy skulle vara när hon träffade honom. Hon hade byggt upp en drömbild, ett drömscenario av hur de skulle leva lyckliga resten av livet - och hade därför svårt att inse de brister, de många brister, han faktiskt hade. Det jag tyckte om med detta var alltså inte att hon lät sig luras, utan återigen att hon var mänsklig. Hon skapade sig en bild av drömprinsen, med togs ned på jorden igen, men fick nästan sin sagoprins till slut ändå. Lät det där vettigt? Det var lättare att tänka det där än att få ut det här.

Och jag tycker om att Meg Cabot får fram att man måste vara själv om man ska hitta den rätte. Det spelar ingen roll hur mycket man fantiserar, vad man ljuger om eller hur man manipulerar - sensmoralen är ändå att man måste vara sig själv! Detta, att vara sig själv och hitta någon som är sig själv, verkar vara lättare sagt än gjort - både i Babbeldrottningen och i verkliga livet, tror jag.

Vad har ni andra för tankar om boken, och kanske om det jag skrivit?

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Shelly
Postat: tor jul 16, 2009

Fanns på biblan då jag var där i dag så jag ska läsa den så fort jag läst ut min bok.

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Harriet
Postat: tor jul 16, 2009

Så här skrev jag på min boksida när jag läste boken:
Cabot, Meg : Babbeldrottningen *** Nu har jag läst ett över 300 sidor långt kåseri kändes det som. Och det var väl helt ok för en gångs skull. Men jag måste erkänna att jag inte har någon stor önskan att läsa fler böcker i samma stil. Visst, jag drog på munnen flera gånger och skrattade t.o.m högt nån gång (enligt maken) och boken skulle göra sig utmärkt som film i genren komedi. Dessutom var de små styckena om modets historia intressanta och gav en liten seriösare touch åt hela upplägget. Boken var kul att läsa men gav som sagt ingen mersmak.

Men jag gillade ändå huvudpersonen,just det som nämns här i forumet att hon säger allt rakt ut har jag ju varit specialist på under alla år......börjar så smått lära mig nu vid 54 års ålder men jag kände ändå igen mig i henne! Oj vad jag gjort bort mig många gånger.....!
Jag läser ju också Chick lit av Maria Larson men har inte kommit så långt i den ännu, där nämns också Babbeldrottningen vid några tillfällen. Jag är ju som sagt inte hemma i genren men får vibbar till de böcker jag läste som ung, Kitty, Sigge Stark, Cherry Ames osv. De böckerna bara slukade jag ju hur många som helst efter varann. Precis som man säkert kan göra med chick lit.
Jag tänkte också Harlequin men insåg efter ett tag att mansrollen är helt annorlunda i alla fall i den här boken. Harlequin har ju en så förljugen mansbild att jag blir upprörd bara jag tänker på det. I början är ju mannen ofta ett as, elak och ibland våldsam dessutom men så plötsligt visar han sig svag och genomgår en metamorfos med hjälp av kvinnan (som han tidigare plågat på ett eller annat sätt) och med hjälp av hennes kärlek blir han lika god som chick lit mannen (den tjejen gifter sig med) verkar vara redan från början! Har jag fel ni som läst mer chick lit än jag?

Jag tror också att min mogna (hmmm) ålder kan spela in i att jag inte riktigt gillar det här, även om det var riktigt kul som sagt!

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Arwen
Postat: sön jul 19, 2009

Nu har jag äntligen läst klart Franz Kafkas Processen (vilken deprimerande bok!), och ska gladeligen kasta mig över Babbeldrottningen. Sällan uppskattar man underhållande genrer som chick lit mer än när man har läst något lite "tyngre", tycker ni inte?

Förresten fortsätter vi med semesterkänsla på nästa månadstema - gå i på tråden för augusti och nominera en bok på temat deckare!

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Angelica
Postat: mån jul 20, 2009

Nu har jag läst klart Babbeldrottningen! Jag har under de senaste åren läst ett antal böcker inom chick lit och detta är inte en av de bästa måste jag tyvärr säga. Drog på smilbandet en eller två gånger men annars tyckte jag inte att den var så bra. Tycker att Lizzie är en ganska barnslig karaktär. Boken var ändock lättläst och underhållande för stunden, men inget som jag kommer rekommendera andra att läsa.

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Harriet
Postat: mån jul 20, 2009

Angelica: du har läst andra bättre chicklit, har du några tips????

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Angelica
Postat: mån jul 20, 2009

Harriet - det har jag absolut!

Marian Keyes böcker, t ex Vattenmelonen, Sushi för nybörjare, Angels och Sista chansen.

Denise Rudbergs böcker, t ex Åse som jag läste innan jag började med Babbeldrottningen, och Väninnan.

Jenny Leeb - Stella & Sebastian och Grevgatan 22.

Alla böcker av Catherine Alliott (vet inte om hon är översatt till svenska).

Helen Fieldning - Bridget Jones dagbok och På spaning med Bridget Jones.

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Harriet
Postat: mån jul 20, 2009

Angelica: Tack för tipsen! Kan tänkas det blir nån chicklit till så småningom, jag varirar mig ju mycket i min läsning, faktaböcker, deckare, ren skönlitteratur, klassiker, nobelpristagare..........

vilket man kan se på min hemsida, obs ej blogg då jag inte kommit mig för att starta nån bokblogg än, har fullt upp med att läsa böcker nämligen.........http://hem.passagen.se/hno0222/litt/bocker2.htm

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Shelly
Postat: tis jul 21, 2009

Jag har läst några av Cabots ungdomsböcker och det var MYCKET jag kände igen i Babbeldrottning. Alldeles för mycket, den enda skillnaden var att ord som kåt och avsugning nu kunde skrivas ut.

Lizzie skulle kunna vara Mia från En Prinssessas Dagbok, samma flamsiga sak med en besserwisser bästis och en knasig bitsk mormor.

Gillade inte alls Lizzie, hur gammal är hon? Framstår som en 12 åring och är PRECIS som Prinsess Mia och att vara naiv och fantisera ihop ursäkter för männen i sitt liv (precis som Mia också gör) känner mer trovärdig och förlåtligt då det är ett barn och inte en ”vuxen” kvinna.

Tyckte att boken var rätt barnslig, hade lika gärna kunnat stå bland ungdomsböckerna. Först så blir hon tillsammans med en kille hon känt i 24 timmar och sedan faller hon pladask för nästa lika fort. Hon må ha sagt att hon inte skulle göra något men om Luke hade tagit initiativet så tror jag nog att de hade hamnat i sängen första kvällen. (först var det väldigt viktigt med kondom med Andrew men sedan med Luke var det inte det… hm, märkligt)

Allt som allt så var det alldeles för mycket jag kände igen, visste vad som skulle hände och det var ju så uppenbart att tönten på flygplatsen var hennes pojkvän, och att han inte hade någon bil eller körkort, och att han bodde hemma… svårt att gilla en så korkad huvudperson som inte kan räkna ut såna saker.

Tyckte att slutet med sexet var… löjligt. Det var som en tramsig amerikans komedi med Reese Witherspoon i huvudrollen. Nej, detta var inte boken för att få mig att ändra åsikt om chick-lit.

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Sjögård
Postat: tis jul 21, 2009

Nu har jag äntligen tagit tag i läsandet igen. Har mest varit renoveringar eller pilsner nu på semestern... (tappade dessutom lite av lässuget med "Röda rummet").

Efter 50 sidor har jag tyvärr inget att säga om Babbeldrottningen mer än att det inte verkar passa mig. Men som vanligt är det kul att läsa just sådant som man inte brukar. Hoppas de sista 250 sidorna ger mig mer

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Linda H
Postat: tor jul 23, 2009

Nej, jag tyckte inte om Babbeldrottningen. Syftet med en sådan här bok måste väl vara att ge underhållning och det lyckades inte vad mig beträffar. Ska erkänna att jag blev lite avskräckt redan när jag såg omslaget och när jag läste baksidestexten. Tyvärr blev mina farhågor besannade. En barnslig historia där jag inte blev ett dugg engagerad eller ens road.

På Malmö Stadsbibliotek står boken för övrigt på två ställen; "vanliga vuxenavdelningen" och en speciell avdelning för unga vuxna - sena tonåren, tidiga tjugoåren. Kanske riktar den sig inte till mig - jag är 37 år.

Jag har inte läst ckick lit tidigare och tror kanske inte att denna genre passar mig. När jag vill ha underhållning läser jag hellre Damernas Värld eller en deckare.

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Smilla
Postat: lör jul 25, 2009

En stunds god underhållning och en del goda skratt. Det var en bok som gick snabbt att läsa, ganska förutsägbar men för det inte tråkig. Rätt skönt när man har semester och vill koppla av eller mellan lite tyngre böcker. Men ingen bok med djup som sår frön till nya tankar.

Jag tyckte att Lizzies uppsats om modets historia samt citaten av olika personer var ett bra grepp som tillförde boken något.

Har inte läst många chick-lit innan, kan tänka mig att man känner igen väl mycket och tröttnar efter några sådana böcker men som det nu är så var det för mig lättsmält underhållning för stunden.

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Kristina P.
Postat: sön jul 26, 2009

Angelica skrev:
Marian Keyes böcker, t ex Vattenmelonen, Sushi för nybörjare, Angels och Sista chansen.

Jenny Leeb - Stella & Sebastian och Grevgatan 22.



Jag håller absolut med dig, Angelica. Jag har läst Jenny Leebs böcker nu i sommar, och jag tyckte om dem båda två. Och om man vill läsa indisk chick lit så kan jag tipsa om Piece of Cake av Swati Kaushal. Jag tycker också ganska mycket om Lisa Jewell, som var den första chick lit-författaren jag läste någonting av. Jag läste då boken One Hit Wonder (sv. Stjärna för en natt) och var fast.

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Sjögård
Postat: sön jul 26, 2009

Då var min första roman av kategorin chick-lit utläst, jag är inget nytt fan!

Lizzie är en otroligt störig huvudkaraktär. Trots att allt löser sig så fint i slutet kommer man väl inte ifrån att hon borde veta vad hon har och inte har med att göra. Sedan ser jag personligen inte egenskapen att dömma folk efter deras kläder som något speciellt bra, särskillt inte om man som Lizzie har svårt att hålla saker för sig själv!

Hon finner drömprinsen Luke som har ett slott och är den coola, känslosamma, intelligenta, roliga, snygga, rika, vältränade killen med en charm och gulligt dåliga skämt samt en underbar självdistans.... va tusan, var är detta för saga? Kändes aningen löjligt när hans flickvän dessutom var den perfekta konkurrenten, en som alla läsare ogillar.

Att han sedan slår ner Andy (efter att känt Lizzie i ett par dagar) och faktiskt har ett förhållande med en fruktansvärt egocentrisk och ytlig bitch är kanske egenskaper som man ska se som positiva också då han "står upp för" Lizzie och dumpar Dominique.

Jag tyckte ändå att det flöt på ganska bra och hade inga problem att visualisera händelser och personer vilket är ett plus (den var inte dåligt skriven). Kan absolut tänka mig att ge chick-liten en chans till, men inte än på länge!

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Arwen
Postat: tor jul 30, 2009

Inte heller jag tyckte att detta var den bästa boken i genren, håller fast vid att Marian Keyes tidiga böcker är den bästa chick lit jag läst hittills. Försökte verkligen att inte vara överanalytisk eller för kritisk när jag läste Babbeldrottningen, eftersom det var längesedan jag läste den här sortens litteratur och det kanske inte går att jämföra en tämligen nyskriven chick lit med gamla kultböcker och dylikt. Stundtals gick det bra att släppa det där kritiska tänkandet och bara låta sig underhållas. Men i början och i slutet så gick det inte alls.

Men trots allt var det rätt skönt stundtals att läsa en bok med nutida referenser och titeln är ju ganska passande, för boken är verkligen pladdrig. Vilket kanske inte alls är konstigt egentligen, med tanke på berättartekniken, att det är Lizzies tankar som vi följer hela tiden. Vems tankar är inte pladdriga liksom?

Tyckte att mormodern var ett lite roligt men inte så trovärdigt inslag. Hennes kommentar om att skillnaden mellan Lizzie och hennes systrar var att Lizzie var kräsen och inte nöjde sig med första bästa kille som hon träffade som gjorde henne på smällen, är det jag främst tar med mig från den här boken - tycker att det alltid lyckas bli så i kompisgäng, de som "nöjer sig" och skaffar familj direkt, och de som fortsätter leta, som strävar efter något mer...

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Trine
Postat: sön aug 02, 2009

Njae... Kan inte påstå att detta var något för mig. Lizzie kändes som en väldigt barnslig karaktär. Boken hade nog passat mig bättre om jag fortfarande var tonåring och hade brytt mig om det som rör sig i Lizzies ytliga liv. Har inte varit något chick lit-fan tidigare och kommer nog inte börja läsa genren nu.

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Baboo
Postat: sön aug 02, 2009

Jag har bara klarat att läsa några sidor i boken och det beror på att jag inte klarar pladder - vare sig i skrift eller tal. Jag ger väl inte upp riktigt än, men vad som händer när jag har svårt för en bok är att jag börjar på en annan istället. Sträckläser "Sonat till Miriam" av Linda Olsson, en bok som är allt annat än pladdrig.

--------------------------------------------------------------------------------

Författare: Jossansten
Postat: sön aug 02, 2009

Det här var ett av de få tillfällen då jag valt att inte läsa färdigt en bok. Jag irriterade mig på författarens sätt att skriva, på karaktärerna som dels var barnsliga och dels inte kändes verkliga, jag är inte intresserad av mode, de ytliga relationerna Lizzie verkar ha eller egentligen något jag läste om i boken (de första kapitlen, bara). Jag märkte att jag undvek de vanliga lässtunderna för jag visste att jag skulle bli sur av att läsa Babbeldrottningen. Det kanske är lite hårt, och kanske blev boken bättre, men jag tror inte att chick lit är min genre. Jag har läst några böcker tidigare och har inte varit speciellt nöjd med dem heller.