Enhet av Ninni Holmqvist

[Arwen]

Arwen
Postat: tor apr 30, 2009

Den bok som fick flest röster och som vi kommer att cirkla om i maj är "Enhet" av Ninni Holmqvist. Boken utgavs 2006 och är en dystopi som utspelar sig i en nära framtid.

Mer om boken kan ni t.ex. läsa här:
http://dagensbok.com/2006/12/02/ninni-holmqvist-enhet/

Ni är välkomna att skriva era tankar om boken i den här tråden.

--------------------------------------------------------------------------------

Sjögård
Postat: ons maj 06, 2009

Så, då var den avklarad. Vet inte riktigt var jag ska börja, men tänkte väl
hoppa över den "vanliga" recensionen och håller mig kortfattad:

Jag gillar verkligen idén med den här Enheten/reservdelsbanken och
frågorna kring människors värde, men har nog tyvärr inget gott att
skriva om hur författarinnan levererar sin berättelse.


Generellt hänger jag upp mig på alla förklaringar som saknas kring
samhället i stort. Författarinnan tycker att det är viktigt med Dorrits
korta reflektioner över den påtvingade(?) jämställdheten men det leder
inte till något. Vad man däremot kan anta är att detta kommande
samhälle ger en del fördelar för män som vill ligga med medelålders
kvinnor och att mammor med en partner som kommit lite till åren inte
behöver oroa sig för att han/hon lämnar dem i sticket utan vidare.

Det står på baksidan av min bok att "Enhet är en tankeväckande
berättelse" och där håller jag med. Från att vi idag inte ens har krav på
oss at lämna blod trots brist, till att vi ska tjänstgöra som försökskaniner
och sedan mördas för någon ensamstående trebarnsmors skull lämnar ju
en del luckor.

--------------------------------------------------------------------------------

alamunk
Postat: tor maj 07, 2009

Jag kunde nästan inte läsa boken. Blotta tanken att definiera människor som "umbärliga" får mej att må illa.

Nåväl, jag läste ut den och bortsett från den otäcka grundidén tycker jag att det är en rätt tunn historia med lite väl melodramatisk handling och slut.

--------------------------------------------------------------------------------

Sjögård
Postat: tor maj 07, 2009

alamunk skrev:
Jag kunde nästan inte läsa boken. Blotta tanken att definiera människor som "umbärliga" får mej att må illa.

Då måste du ha ruskigt svårt att ta dig igenom en vanlig nyhetssändning

alamunk skrev:
Nåväl, jag läste ut den och bortsett från den otäcka grundidén tycker jag att det är en rätt tunn historia med lite väl melodramatisk handling och slut

Håller med om detta. Men tycker ändå att det är synd att hon förstör en otäck men enligt mig ganska intressant idé.

--------------------------------------------------------------------------------

Kristina P.
Postat: fre maj 08, 2009

Sjögård skrev:
Jag gillar verkligen idén med den här Enheten/reservdelsbanken och frågorna kring människors värde...


Ja, jag tyckte också att idén var väldigt bra, och jag var väldigt fascinerad under stora delar av läsningen. Men när jag fick reda på slutet av berättelsen (jag tänker inte skriva hur den slutade, för jag antar att många fortfarande läser boken), tyckte jag att det var lite väl kliché och att det borde varit någonting annorlunda i slutet, att det skulle vara en mer "Yes-känsla" över slutet, och inte att det skulle bli det gamla vanliga. Och så kände jag generellt att boken skulle kunnat vara så mycket mer ingående, både med vad som hände på insidan och utsidan, för att man lättare skulle förstå tanken med berättelsen.

Jag tyckte inte illa om boken - men jag älskade den inte direkt heller. God grundidé (jag tycker att det är väldigt intressant med diskussioner och frågor kring människovärdet, och det är också en stor del av min utbildning just nu - människovärdet blir aldrig inaktuellt), men sprack lite på slutet, enligt min mening, då det blev väldigt kliché och melodramatiskt, som skrivits tidigare.

--------------------------------------------------------------------------------

alamunk
Postat: fre maj 08, 2009


alamunk skrev:
Jag kunde nästan inte läsa boken. Blotta tanken att definiera människor som "umbärliga" får mej att må illa.

Sjögård skrev:
Då måste du ha ruskigt svårt att ta dig igenom en vanlig nyhetssändning .


Det har jag...

--------------------------------------------------------------------------------

lenmos
Postat: lör maj 09, 2009

Jag håller i stort sett med om det som står i de tidigare inläggen. Jag tycker att idén att skriva en bok om reservdelsenheten är bra, men att historien är tunn med ett torftigt språk. Jag gillar science fiction-känslan från 70-talet som jag får av interiörbeskrivningarna av enheten. Jag ogillar Dorrit som person och bokens språk och "raktuppochner"-berättarteknik. Jag har frågetecken kring Dorrits tidigare liv och ser ett mönster i samhällskritiken som jag tror riktar sig mot att kulturarbetare inte kan leva på sina jobb. Jag har inget emot slutet, det är väl egentligen ganska logiskt i takt med att man lär känna Dorrit. Jag kommer inte rekommendera denna bok till någon som frågar efter en dystopi men jag är glad att jag läste den.

--------------------------------------------------------------------------------

Sjögård
Postat: lör maj 09, 2009

lenmos skrev:
Jag har frågetecken kring Dorrits tidigare liv och ser ett mönster i samhällskritiken som jag tror riktar sig mot att kulturarbetare inte kan leva på sina jobb.

Jag tycker även att det är mer än Dorrits historia som lämnar irriterande luckor. En reservdelsbank av denna sort borde onekligen orsakat en del reaktioner, inte minst en grupp av människor som trotsar systemet. Dessutom noterade jag att den idag ganska snabbt växande delen av muslimer i Sverige tycks sakna plats i berättelsen (bortsett från när barnen leker terrorister, där jag av många anledningar tänker på islam) - inga inslag av "utländska" namn eller andra religioner på Enheten, vad jag minns nu!

Om hon har som avsikt att kritisera ett samhälle där man inte kan leva som kulturarbetare skulle jag uppskattat lite mer konkreta saker än att folk som läser har en tendens att sluta som umbärliga. Själv tycker jag inte någon vettig kritik framgick i det avseendet. Men att jag missar detta kanske beror på att jag personligen inte ser problemet.

--------------------------------------------------------------------------------

Angelica

Postat: sön maj 10, 2009

För mig var det kul att läsa en bok av en författare som jag tidigare inte hade kommit i kontakt med. Tycker att boken var lättläst och ganska spännande. Blev lite förvånad över slutet dock. Skulle absolut kunna rekommendera denna bok till andra. Tycker att temat om människovärdet är intressant. Varför skulle en del vara värda mindre än andra? Att t ex syskonrelationer inte räknas, utan att det bara är nya relationer som gills. Att man måste "sätta bo och producera nya människor" för att vara värd något. Det finns en del att fundera över tycker jag.

--------------------------------------------------------------------------------

img
Postat: mån maj 11, 2009

Nu är boken färdigläst. Mycket lättläst, bra idé...fast inte ny och originell. Jag tyckter att tex "Never let me go" var en mycket bättre roman. Den historien var bättre berättad och mer skrämmande. Den här kändes inte tillräckligt bearbetad tyckte jag. Det hade varit mer intressant om värderingarna bakom hade varit lite vassare, vågat sticka ut lite mer. OK bok, men jag kommer inte att rekommendera andra den.

--------------------------------------------------------------------------------

Kristina P.
Postat: mån maj 11, 2009

Angelica skrev:
Varför skulle en del vara värda mindre än andra? Att t ex syskonrelationer inte räknas, utan att det bara är nya relationer som gills. Att man måste "sätta bo och producera nya människor" för att vara värd något.


Det som du skriver är någonting som händer mycket nuförtiden också, tycker jag. Jag läser just nu specialpedagogik och kommer att arbeta i särskolan när jag är klar med min utbildning, och vi har läst mycket om människovärdet. Och under väldigt många år har funktionshindrade eller människor med någon utvecklingsstörning setts på på ett nedvärderande vis, och under flera årtionden in på 1900-talet så brukade man tvångssterilisera funktionshindrade människor så att de inte skulle kunna föra sina gener vidare, för att det var "dåliga" gener. Så att vissa är värda mindre än andra, och inte förtjänar att leva ett "normalt" liv, har alltid funnits och kommer förmodligen, tyvärr, alltid att finnas.

Men, det skulle varit intressant att få veta mer om Ninnis idé om hur världen såg ut när denna bok utspelade sig, för att få ett större hum om hur det faktiskt var att komma till enheten och hur utsidan såg ut - mer än att folk stal barn av varandra, för att de inte ville bli umbärliga, om det är rätt ord. Jag skulle velat ha mer fördjupning i det.

--------------------------------------------------------------------------------

Arwen
Postat: tis maj 12, 2009

Jag slukade boken på en dag, den var både intressant och lättläst, även om jag håller med flera av er om att det finns vissa luckor i berättelsen. Det jag framförallt saknar är en bild av världen utanför enheten, hur kan Sverige vara en demokrati och tillåta något så kontroversiellt utan att det väcker enorma reaktioner gällande moraliska och etiska aspekter av det hela? Och det här är ju bara en enhet i Skåne, hur ser resten av världen av Sverige och världen ut, finns det ett antal likadana enheter? När berättelsen är tänkt att utspela sig skulle också vara intressant att få veta.

Jag tycker att det är en lite ovanlig dystopi, för karaktärerna framställs trots allt som tämligen goda, och staten/myndigheterna får man ingen klar bild av - det blir inte alls så skrämmande som det hade kunnat bli. Istället för det obehag som 1984 av George Orwell, i mitt tycke, väcker genom beskrivningen av staten och övervakning, känns det här mer harmlöst - lite mer som filmen The Truman Show om jag ska göra någon jämförelse - för övervakningskamerorna i Enhet verkar egentligen inte fylla så stora funktioner, ändå finns de och mikrofonerna överallt. Att det är kroppsdelar och inte viljor som staten vill bestämma över i den här boken har kanske med saken att göra...

Språket tyckte jag höll ojämn kvalité, ibland lyfter det historien, ibland sänker det den. För egen del störde jag mig rejält på de engelska fraserna som Ninni Holmqvist slängde in lite här och var, särskilt i början - det kändes bara löjligt.

Kontrasterna i boken, manligt-kvinnligt, hjärna-hjärta, förnuft-känsla, är intressant men hade gärna kunnat utvecklats lite till det också.

Det är en hel del tänkvärda ämnen som tas upp, jag tycker särskild dessa är värda att diskutera:

-Blir man meningsfull först när man får barn, och i så fall varför? Jag tycker att det är ett tänkvärt utlägg, på s.248 i min bok, angående hur det känns att förlora en vän för ett barn. De flesta kan nog identifiera sig med den upplevelsen. Det vore intressant om författaren hade ägnat lite utrymme åt att förklara varför så många barn plötsligt behöver födas - hur räcker ens jordens resurser till för en sån barnhets, undrar jag?

-I boken kan man ansöka om slutdonation, medans vi i verkligheten inte kan få aktiv dödshjälp på ett lagligt sätt. Är det realistiskt att samhället någonsin skulle kunna utvecklas så drastiskt i en sådan riktning?

-Relationerna i boken, jag upplever inte dem som särskilt trovärdiga, varken vänner emellan eller mellan Johannes och Dorrit. Det hela går lite väl hastigt och lustigt för personerna att bli bästa vänner och älskande par. Undrar också varför Johannes inte meddelade Dorrit om sina planer?

Boken väckte ännu mer tankegångar än de här men jag ska inte trötta ut er med alla på samma gång, jag återkommer. Måste bara avsluta med att säga att jag tyckte att det var väldigt fint och ovanligt med beskrivningen av Dorrits relation till sin hund. Sådana relationer värderas och beskrivs alltför sällan i litteratur, och i verkligheten. Som bibliotekarie tyckte jag även att det var underhållande och fascinerande med beskrivningarna av biblioteket och dess personal.

--------------------------------------------------------------------------------

Sjögård
Postat: tor maj 14, 2009

Kristina P. skrev:
Angelica skrev:
Varför skulle en del vara värda mindre än andra? Att t ex syskonrelationer inte räknas, utan att det bara är nya relationer som gills. Att man måste "sätta bo och producera nya människor" för att vara värd något.


Det som du skriver är någonting som händer mycket nuförtiden också, tycker jag. Jag läser just nu specialpedagogik och kommer att arbeta i särskolan när jag är klar med min utbildning, och vi har läst mycket om människovärdet. Och under väldigt många år har funktionshindrade eller människor med någon utvecklingsstörning setts på på ett nedvärderande vis, och under flera årtionden in på 1900-talet så brukade man tvångssterilisera funktionshindrade människor så att de inte skulle kunna föra sina gener vidare, för att det var "dåliga" gener. Så att vissa är värda mindre än andra, och inte förtjänar att leva ett "normalt" liv, har alltid funnits och kommer förmodligen, tyvärr, alltid att finnas.


Idag tror och hoppas jag att man i Sverige fortfarande ser en god ekonomi som ett redskap för människans välbefinnande och hälsa. I romanen har det vänt, människan ska på bästa sätt bidra till samhällets ekonomiska tillväxt.

Det jag tycker saknas i resonemanget (i boken) är kontrollen av vilka som skaffar barn. Om en persons värde redan kan degraderas till umbärlig förstår jag faktisk inte varför man inte också plocka bort folk som har "olämliga" egenskaper redan innan de för sina gener vidare. Samma sak gäller väl då även diverse handikap, här kunde faktiskt Ninni gått över gränsen lite och gett boken en än mer stötande infallsvinkel. Det finns givetvis handikappade 10- eller 32-åringar som bidrar mindre till en växande ekonomi än en fullt frisk kvinna på 57 år, men de har till skillnad från den äldre kvinna då rätt att leva?

Undrar vad man gör med de kriminella i det här framtida Sverige?

(Nu när jag fått lite distans och funderat en del måste jag nog säga att Ninni Holmqvist troligen är bland de sämsta författare jag någonsin läst något av.)

--------------------------------------------------------------------------------

Harriet
Postat: fre maj 15, 2009

Så här skrev jag när jag läste boken 2007.
Det verkar som att det som jag fokuserade mest på, själva donationerna inte berör er som läst boken särskilt mycket. Eftersom jag är njurtransplanterad berörde det mig mycket. Nu har jag inte hunnit läsa om boken som jag tänkt, men min fråga till er är, det här med att donera organ efter sin död, ändrade ni ståndpunkt i den frågan när ni läst boken (om ni tagit ställning innan vill säga) eller tog ni ställning för första gången för eller emot sen ni läst boken? Det skulle jag tycka var väldigt intressant att veta........
Det var alltså ämnet, inte direkt språket som jag var ute efter att få diskutera med er.......och det var det som fick fyra stjärnor, det rörde vid nåt eftersom jag vet vad det vill säga att vara i behov av ett organ för att kunna leva.....

????????????????????????????????


Holmqvist, Ninni: Enhet **** En bok med fyra stjärnor som jag helst inte vill att du läser......märkligt eller hur? men den här boken ger en verkligen kalla kårar. I en framtid hämtas alla kvinnor över 50 och alla män över 60 som inte har barn till en reservbanksenhet för biologiskt material. De bor mycket bra men utsätts för experiment och till slut en slutdonation, allt för att de som producerar barn ska få möjlighet att leva genom de transplantationer som utförs. En dystopi som ger möjlighet till eftertänksamhet i donationsfrågorna. Jag undrar vad författaren tänker med boken, kanske (vilket jag vill tro) nyckelscenen är när Dorrit (huvudpersonen) samtalar med Alice och Elsa som just donerat, Alice har donerat en njure:

Hade jag vetat vilket relativt enkelt ingrepp det var, sa Alice... så hade jag mycket väl kunnat tänka mig att donera ena njuren på helt frivillig basis, bara sådär, ute i samhället.
Hade du sa Elsa.......Till någon behövd präktfia med fem präktiga ungar och ett tillväxtgynnande jobb? Frivilligt? Menar du allvar?
Ja, (sa Alice) men det skulle såklart inte vara till någon sådan där! Eller, jo förresten; alla har rätt att leva. Även präktfior.
Jaså? sa Elsa Säger du det. Så ädel du är!

Här finns ju en del av donationsproblematiken som den ser ut även idag. Men i vårt samhälle handlar det ju inte om att levande ska donera i någon stor utsträckning, många resonerar ju så här även utifrån sin döda kropp. De finns människor som anser att alla ska få leva och de som anser att de ska bestämma vilka som ska få leva dvs ingen eftersom de inte donerar sina organ efter sin död, de kan ju hamna hos fienden ( i boken är just dessa som har barn fienden eftersom de är behövda vilket inte de barnlösa är). Som sagt en bok som verkligen får en att tänka till men som är så skrämmande att jag undrar om den inte får motsatt verkan, viljan att donera minskar efter att ha läst den, vilket väl kanske inte var meningen om man ser till utdraget ovan.

--------------------------------------------------------------------------------

Sjögård
Postat: lör maj 16, 2009

Harriet skrev:
Här finns ju en del av donationsproblematiken som den ser ut även idag. Men i vårt samhälle handlar det ju inte om att levande ska donera i någon stor utsträckning, många resonerar ju så här även utifrån sin döda kropp. De finns människor som anser att alla ska få leva och de som anser att de ska bestämma vilka som ska få leva dvs ingen eftersom de inte donerar sina organ efter sin död, de kan ju hamna hos fienden ( i boken är just dessa som har barn fienden eftersom de är behövda vilket inte de barnlösa är). Som sagt en bok som verkligen får en att tänka till men som är så skrämmande att jag undrar om den inte får motsatt verkan, viljan att donera minskar efter att ha läst den, vilket väl kanske inte var meningen om man ser till utdraget ovan.

Som du skrev i början var donationerna inget som jag funderade mycket över. Jag ansåg nog redan att människornas fri- och rättighet att bestämma över sina kroppar var helt utraderade. Och att detta inte bara var en fråga kring donationer utan även ett fortsatt sätt för samhället att dra in kostnader för åldervården. Tänk vilken jackpott för staten att slippa ta hand om gamlingar. En person som jag själv skulle vara rena guldgruvan för de "behövda"; jobbar, motionera, betala skatt och konsumera - sedan ett par år på en reservdelsbank där mina organ kan testas av diverse medicinska preparat (betalade av privata företag??).

80% av Sveriges befolkning är positiva till donation efter sin död enligt Donationsrådet. Och för dem som inte tagit ställning vilket borde vara ganska många då sjukvården är (iaf där jag bor) dåliga på att informera om dessa saker. Vilket den låga siffran i donationsregistret tyder på (1,5 miljoner).http://www.donationsradet.se skrev:
"Om man inte tagit ställning och tydliggjort det för de närstående eller om man inte finns i donationsregistret och vare sig sjukvården eller de närstående hittat något donationskort, blir det de närstående som får försöka uttolka den avlidnes inställning. När den avlidnes vilja är okänd utgår Transplantationslagen ifrån att man är positiv till donation."

Så problematiken kanske inte helt sällan bottnar i hur de anhöriga resonerar i frågan?


Ett par saker jag funderar över angående donationer i "Enheten";

-Elsas njure går oavsett vad hon tycker till att förbättra en kvinnas liv, en kvinna med barn. Vilket ger Elsa och läsaren en känsla av att hennes liv som reservdel får en mening. Men man får idag inte välja vem som får organen efter man avlidit, vilket bör bli den rimliga jämförelsen med människorna på Enheten, så njuren kunde även givits till en barnlös man i åldern 50+. Hade Elsas reaktion varit densamma?

-Ninni skriver gärna om lesbiska relationerna i en roman som kretsar kring donationer. Konstigt att hon inte reflekterar över att män som har sex med män inte idag anses lämpliga som donatorer.
--------------------------------------------------------------------------------

Harriet
Postat: lör maj 16, 2009

Boken ger ju en inblick i människovärde kanske snarare än donationsproblematiken. Eftersom jag är inblandad i det senare kanske jag tänker för mycket på det.
De många experimenten med läkemedel osv är ju kanske mer fokusering på i boken.
Men den episod jag citarade, en slags altruistisk donation av njure som ju faktiskt förekommer idag (se Slavenka Draculiks Den rena godheten) där vem som helst skulle kunna få en njure tänkte jag mig skulle kunna visa på författarens synsätt. Alica säger ju också att alla har rätt att leva, även den värsta person hon kunde tänka sig, en praktfia.
Nu för tiden doneras ju njure från levande oftast till någon närstående och då väljer man ju. Men har du skrivit på donationskortet osv. kan du ju inte välja vem som får organen.
Jag tycker det är intressant att få ta del av era åsikter och jag hoppas fler kan kommentera också.......

--------------------------------------------------------------------------------

Arwen
Postat: tis maj 19, 2009

Intressanta aspekter ni tar upp! Jag funderade lite runt donationsproblematiken när jag läste boken, men kom fortfarande inte riktigt fram till vad jag tycker i den frågan, det är ett väldigt svårt ämne tycker jag.

Tänkte tipsa er om att Enhet även blivit omskriven på sidan Bokhora, om ni vill läsa mer åsikter om den: http://www.bokhora.se/blog/recension/20 ... holmqvist/

--------------------------------------------------------------------------------

Jossansten
Postat: tis maj 19, 2009 9:02 pm Rubrik:

Jag läste ut boken för ett par dagar sedan och precis som många sagt väcker den tankar. Det är en sorts blandning mellan "Kallocain" (övervakningen) av Karin Boye, "Never Let Me Go" (donation av umbärliga i samhället) av Kazou Ishiguro och ett 55+boende. Tyvärr ser jag inte många egna idéer hos författaren, men det kanske är för mycket att begära i det vimmel av böcker som finns. Det är ändå en ganska levande miljö hon lägger fram, men jag tycker inte att hennes språk gör storyn rättvisa.

Det är skrämmande och sorgligt att läsa om ett samhälle där vissa människor inte räknas bara för att de inte fått barn. Jag jobbar inom gynekologin och ser ofta par som kämpar och kämpar för att få barn men som inte lyckas, och det utan pressen från ett samhälle där det betyder att man är umbärlig om man inte lyckas. Jag håller med om att jag hade velat veta lite mer om samhället utanför enheten. Ett land där vissa beräknas vara umbärliga och som man kan utnyttja och döda i förtid verkar avlägset, men samtidigt är det inte helt olikt förintelsen. Folkmord på organiserad basis sker väl än idag?

Hur ställer ni i bokcikeln er till donation? Skulle ni vilja att era organ donerades? Är det något organ ni absolut inte kan tänka er att donera? Hur tror ni att ni skulle ställa er till frågan att låta donera en familjemedlems organ? Är det någon som har anmält sin åsikt om donation av sina organ till donationsrådet?

För att svara på dina frågor, Harriet, jag ställer mig positiv till organdonation, det gjorde jag även innan jag läste boken. Men det måste ju vara på "frivilliga" grunder. Jag tror att en bok från andra sidan av en donation (den som behöver ett organ) hade haft större inverkan i donationsfrågan. Till det positiva i alla fall.

I slutändan - jag tycker att det var en läsvärd bok, men författaren kunde vara en bättre berättare för att förgylla boken och därmed göra den bra.

--------------------------------------------------------------------------------

Arwen
Postat: tor maj 21, 2009

Jossansten skrev:
Hur ställer ni i bokcikeln er till donation? Skulle ni vilja att era organ donerades? Är det något organ ni absolut inte kan tänka er att donera? Hur tror ni att ni skulle ställa er till frågan att låta donera en familjemedlems organ? Är det någon som har anmält sin åsikt om donation av sina organ till donationsrådet?


Personligen beundrar jag de personer som kan tänka sig att donera sina organ, men det är inte något jag personligen skulle kunna tänka mig, åtminstone inte i den fas i livet jag är nu. Kanske förändras det med åldern och när man mognar, eftersom värderingar och uppfattningar om moral och etik har en förmåga att ändras lite med åren?

--------------------------------------------------------------------------------

Kristina P.
Postat: fre maj 22, 2009

Jossansten skrev:
Hur ställer ni i bokcikeln er till donation? Skulle ni vilja att era organ donerades? Är det något organ ni absolut inte kan tänka er att donera? Hur tror ni att ni skulle ställa er till frågan att låta donera en familjemedlems organ? Är det någon som har anmält sin åsikt om donation av sina organ till donationsrådet?


Organdonation tycker jag är ett svårt ämne. Om jag själv skulle vara i behov av att någon skulle donera sitt organ till mig, om jag råkade ut för en olycka eller hade dåligt hjärta m.m, så skulle jag självklart vilja att någon donerade det åt mig. Därför borde det vara självklart att jag skulle kunna tänka mig att donera mina organ till någon som är i behov av organ. Men jag tror att när det kommer till att medvetet ta ut saker ur sin kropp, "skada" sin kropp, även om det är för ett gott ändamål, så tror jag att folk kan tveka till det - även jag. Men, jag skulle tro (och jag hoppas verkligen) att om det skulle komma till kritan, så skulle jag absolut donera.

--------------------------------------------------------------------------------

Harriet
Postat: fre maj 22, 2009

Vid donation av sina organ så gör man ju det när man är död, det enda organ man kan donera som living donor är ju en av sina njurar och ev en bit av levern. Annat är det vid organdonation, då tar man ju ställning efter sin död, .....att då låta flera svårt sjuka människor få fortsätta leva genom att donera sina organ, som man ju knappast behöver då, är ju ett sätt att visa stor medmänsklighet, något man säkert själv skulle vilja att andra gjorde för en om man behövde.
I boken Enhet är det ju ett helt annat scenario då friska människor pga yttre tvång donerar sina organ, det är ju en svart dystopi av stora mått.....och något som absolut inte förekommer i dagens samhälle tackochlov.

--------------------------------------------------------------------------------

lenmos
Postat: lör maj 23, 2009

När jag lästa Enhet tänkte jag inte i första hand på hur det är ställt med donationsviljan här i landet. Jag tror att man som Harriet skriver måste vara mer direkt påverkad av donationsproblematiken för att läsa boken som en inlaga i donationsdebatten. Jag gjorde i alla fall inte det. Jag läste den som jag tidigare skrev mer som en kritik mot ett samhälle som inte låter människor bli lyckliga på sitt eget sätt. Att inte tillåta människor som inte vill/kan ingå i kärnfamiljen, karriärhetsen och konsumtionen att leva sitt liv. Det ligger väl närmare mig. Därför har det varit intressant att läsa de inlägg om boken som kommer nu. Jag är helt för donationer. Jag anmälde mig till donationsregistret så fort det gick. Jag tror att jag kommer medge donation av mina barns organ om den frågan skulle uppstå (Gud förbjude!). Jag har inte anmält mig som frivillig till donation av en av mina njurar och det beror på att jag vill spara den om en nära anhörig skulle behöva den. Mycket liten risk visst, men där är jag självisk. Jag har gett blod under flera perioder i mitt liv och tycker det är ett mycket bra sätt att få en extra koll på att man sköter sin hälsa. Jag tycker det är tråkigt att det saknas organ när någon behöver det, men om det beror på att vi har en hög trafiksäkerhet och en allmänt bra sjukvård är det inte mycket att göra åt det. Då kan vi bara stödja den medicinska forskningen så att det finns fler konstgjorda/framodlade organ i framtiden. Om organbristen beror på en ovisshet om vad den avlidne ville är det däremot ett onödigt problem. Det vi alla kan göra åt det är att själva ta ställning till hur vi vill ha det när vi dör. Döden kommer inte närmare för att vi har bestämt inför oss själva och våra anhöriga vad vi vill ska hända med kroppen när själen inte längre finns kvar i den. Det är det bästa vi kan göra för våra efterlevande.

--------------------------------------------------------------------------------

Sjögård
Postat: mån maj 25, 2009 ´

Jag vill inte ge bort en njure eller del av levern till någon annan än någon som står mig mycket nära.

Däremot skulle inget glädja mig mer som död än att mitt lik kunde förbättra någon annans liv. Ser personligen inte att det finns goda argument för att organen ska bli maskföda eller eldas upp om donation är ett alternativ.

--------------------------------------------------------------------------------

Harriet
Postat: mån maj 25, 2009

Tack för att ni hakade på och kommenterade donationsaspekten i Enhet. Jag hyser stor respekt för allas inlägg och tycker det är så intressant att läsa vad ni skriver.

Jag ser fram emot att läsa en klassiker och skulle i juli, om vi inte gör paus, gärna läsa nån chit lit, men då måste andra tipsa för där har jag noll koll!!!!

--------------------------------------------------------------------------------

Arwen
Postat: tis maj 26, 2009

Jag instämmer i att det har varit intressant att läsa diskussionen om donationer, det är spännande att se vilka associationer en skönlitterär bok kan leda till!

Harriet, är det chick lit som du är sugen på att läsa i juli? Tycker det låter som en bra idé att läsa något lite "lättsmält" under sommaren, och då kvalar ju den kategorin in fint. Har ni andra några förslag på tema? Min tanke var att det skulle bli deckare eller thriller som tema i juli, men jag är givetvis öppen för förslag!

--------------------------------------------------------------------------------

Arwen
Postat: tis maj 26, 2009

Vid närmare eftertanke kanske det skulle vara intressant att ha både chick lit http://sv.wikipedia.org/wiki/Chic_lit och motsvarigheten lad lit http://sv.wikipedia.org/wiki/Lad_lit som tema under en månad? Kontraster och motsatser är något som i alla fall jag finner väldigt intressant att diskutera.

--------------------------------------------------------------------------------

Harriet
Postat: tis maj 26, 2009

ja det är såklart chick lit, där ser man att min koll är helt nollad.......

--------------------------------------------------------------------------------

Harriet
Postat: tis maj 26, 2009

Ser när jag går in på Wikipedia länkarna att jag läst både chic och lad litteratur faktiskt, Både Fielding och Keyes och Hornby........

Ingen dum ide att läsa båda delarna och diskutera skillnader och likheter.........

--------------------------------------------------------------------------------

Jossansten
Postat: tis maj 26, 2009

Håller med om att det verkar kul att jämföra chic lit med lad lit. Har också läst Fielding, Keyes och Hornby och har inget emot att läsa mer. Skönt med något lättare i sommar. En deckare eller thriller är också passande under sommaren!

Jag har flera exempel på nya teman: biografi/bok baserad på verkliga händelser, sf/fantasy, ungdomslitteratur/unga vuxna, författare från något specifikt land eller världsdel som man inte kommer på att läsa i första taget, novellsamling, bok som bygger på en historisk händelse (besläktat med biografi, kanske)/historisk roman, bok skriven av en ung författare (typ Christopher Paolini), kultklassiker. Sedan är det väl inte helt fel att återanvända teman efter en period.

--------------------------------------------------------------------------------

Harriet
Postat: ons jun 10, 2009

Nyhet om Enhet!!!!

http://www.norstedtsforlagsgrupp.se/tem ... x?id=52702

--------------------------------------------------------------------------------
Arwen
Postat: ons jun 10, 2009

Kul!! Att bli jämförd med Margaret Atwood är inte dåligt!